Aldrig ge upp

Find a place inside where there's joy, and the joy will burn out the pain. 

Joseph Campbell


Det var ett tag sedan jag skrev sist. Jag har varit på kontroll, allt var bra.
Kändes skönt.Jag var tillbaka till plastikkirurgen i oktober och vi beslöt
att göra ett försök till.

Den 27 mars opererades jag igen. Denna gången tog man fett från midja
och höger bröst. Det innebär att man måste fixa höger bröst lite med dvs
minska skinnet som blir för stort när man tagit bort fett från det.
103 ml fick man ihop. Det är rätt mycket. Vänster bröst har fyllts ut bra
och man kan se bröstvårtan för första gången på 6 år!

Jag har inte lika ont i midjan om jag bara ínte försöker resa mej på "fel"
sätt. Däremot slog jag i det opererade bröstet så det är rätt ömt även när
jag vilar. Jag drog undan armen snabbt då jag blev skrämd och lyckades
 slå mej själv på bröstet. Klumpigt.
Väntar på tid för att få ta bort stygnen. Börjar undra om de glömt mej.
Det är 10 dagar jag opererades sedan imorgon!

Det har alltså tagit 5 operationer att komma så här långt. Nej det är inte av
någon form skönhetsoperation. I början så satt ingen BH bra utan den
flyttade sej över det vänstra bröstet så BH:n satt helt på sned och det gjorde
ont, riktigt ont. Nu det sista så opererades jag för att när det högra är så
mycket större har det en tendens att glida ur BH:n då det inte finns tillräckligt
som håller emot. Penibelt när man upptäcker att det högra är på väg ur !

Som vanligt fick jag gott om smärtstillande, mer än vad som behövs.
Apoteket kommer att få tillbaka Oxycodonet oanvänt. Det har räckt med
enstaka 500mg paracetamol.

Ändå har jag det bra. Jag har vänner och släktingar som har det värre.
Min resa nu är utan cancer, deras är 2:a resan med cancer.

En av dem har just påbörjat  en tung resa. Hon gjorde en svår resa för
30 år sedan ungefär och denna resan är inte lättare. Hennes humör är
makalöst. Att hon orkar vara glad och förtröstansfull mitt i all smärta.

Min släkting fick för några veckor sedan veta att hans lymfon kanske
är på väg tillbaka. Vi väntar på att få veta vilken resa han behöver göra.

Jag håller tummarna för er!

Grabben skall snart göra sin kroppsröntgen. Det har nu gått 5 år sedan
han fick sin cancer och opererades. Sedan dess har alla prover varit bra.
Så nu kanske hans resa är klar. Vi får höra när han träffar onkologen
nästa gång.

Vi går mot ljusare tider så låt hoppet spira!

Ha det

Eva

Den årliga besiktningen- år 6

Life is 10% what happens to you and 90% how you react to it.

Charles R. Swindoll

 

Så var det dags igen. På senvåren gjorde jag mammografin- allt OK, och i förra veckan tog jag lite blodprover.

Denna veckan var det dags för läkarbesöket.

Proverna visade att allt var bra. Hade förhöjt värde som visar en mindre inflammation. Jotack, det kan jag säga själv utan prover. Har värk i fingerlederna och det gör ont att lyfta och greppa samtidigt. Det kan vara utlöst av cellgifterna men också något jag har anlag för. Läkaren sa att än var det ingen ide att söka reumatologen när inflammationsvärdena inte är högre.

Nu är det bara 3 år kvar av de särskilda kontrollerna. Sedan utvärderar man kanske mitt underlag i någon rapport. Vi var ju inte tillräckligt många som vågade avstå från herceptinet. Jag fick det 3ggr medan man normalt tar det 18ggr. Ingen rolig medicin. Gjorde förbannat ont i kroppen efter att man fått det. Hoppas att vi som vågade delta i försöket ändå bidrar med något fast vi var så få att försöket stoppades.

 

När det gäller rekonstruktionen av bröstet så tror jag det räcker nu. Det finns en sak kvar att göra- flytta en av musklerna i ryggen och huden fram för att bygga upp ett nytt bröst men det innebär att jag inte kan ”typ staka” något vidare mer så jag tror jag struntar i det. Efter sista operationen fungerar det bättre med att bära BH även om det finns lite kvar at önska.

Sonen har nu bara ett år kvar av sina kontroller. Nu flyttar han långt bort igen vilket kanske kommer att orsaka en del handläggningsproblem mellan USÖ och Luleå men denna gången är han fortfarande skriven i Hallsberg så det blir USÖ som får betala.

Ju äldre vi blir desto fler drabbas av cancer och desto fler känner vi som drabbas. Jag skulle önska att det inte var så. Både min vän och en av mina kusiner tillhör de drabbade och båda börjar nu sin resa. Det bästa rådet jag kan ge är att våga prata om sin sjukdom. Då blir man inte sjukdomen utan den blir en form av ryggsäck man bär med sej ett tag och sedan kan lyfta av. Mentalt behöver man få vara sitt vanliga jag fast man är sjuk. Inte är man vattenkoppor när man fått det utan det är något som man inte fyller sina tankar med. Det är klart att det är skillnad mellan vanliga sjukdomar och cancer men det är  viktigt att inte tappa bort sej själv och våga leva varje dag.

Jag tänker på er och finns här om ni behöver hjälp eller bara prata!

 

Ha det

Eva

As times goes by

Time is free, but it's priceless.You can't own it, but you can use it. You can't keep it, but you can spend it. Once you've lost it you can never get it back.

Harvey Mackay

Summering

Det har gått en tid sedan den sista operationen. Återbesöket hos
plastkirurgen gick bra.  Allt har läkt som det ska
men någon mer operation där man tar fett från magen går inte.
Jag har inget fett kvar. Det innebär inte att jag är smal om midjan,
 ånej, för fettet sitter under magmusklerna dvs vid tarmarna.
Det är ett annat slags fett och går inte att flytta. 

Om jag vill rätta till bröstet mer måste det till en större operation
som innebär att  muskeln i ryggen, som gör att man kan
tex staka sej fram när man åker skidor, den flyttar man och
bygger upp ett nytt bröst av. Det är en väldigt stor operation
och jag är inte säker på att jag vill bli av med den muskeln.
Eventuellt är det lättare att minska det andra för att en BH
ska sitta  rätt och inte glida iväg. 

Bröstvårtan sitter fortfarande
"intryckt" mycket till vänster. Det är inget bröst som vinner någon
skönhetstävling men det är inte det viktiga heller.
Jag kan kontakta plastkirurgen när jag bestämt mej.
Just nu har jag inte bråttom.

Härom veckan var jag på mammografi så nu är det bara att
vänta på svaret. Den här gången blev det inte en massa omtag
med ny röntgen eller biopsier tagna vilket vare skönt och känns lite betryggande.

Tiden går. Det är 6 år sedan till sommaren. Då vid mammografin.
Operation i juli, cellgifter för första gången i slutet av augusti, sista
omgången i december och till sist strålningen i januari-februari 2013.
Man upptäckte min mammas lungcancer samtidigt, som visade sej spridit sej.
2014 var ett år av nytt cancerkaos och sonens resa började. Nu är det 4 år
sedan och allt är som det ska vara. 

Tiden går och livet fortsätter.
Även om livet ibland känns som det gör ett uppehåll, så fortsätter det
alltid. Min familj hade tur till del och alla utom min mor fortsatte sitt liv.
Man kanske blir lite sargad, fysiskt eller psykiskt men livet går vidare.
För en del innebär svårare sjukdomar att man förändrar sitt liv helt.
Men för de flesta fortsätter det som tidigare eller gör små förändringar.
Oavsett vad man gör går tiden.

Som man säger:
Livet är som en tom påse om man inte fyller det med något. 
Fyll det bara inte med nötter ;-)
 

Sköt om er därute. Njut av livet. 

Bodybuilder ;-)

”Framtiden intresserar mig – jag ska leva resten av mitt liv i den” 

– Mark Twain


Igår var jag åter på plastkirurgin för att bygga upp bröstet. Det saknas fortfarande
en del på på vänster sida av det.
Natten innan sover man dåligt. Hela kroppen är frissig av tvättmedlet och det är
lite svårt att koppla av fast jag gjort operationen flera gånger förut. 
Upp tidigt (05.46) för att tvätta sej 2ggr igen, i rena kläder och åka iväg.
Blir trevligt mottagen, får en säng 

och efter 45 min är det dags för att åka iväg till operationslokalen. 
Efter att man kontrollerat att jag är jag börjar man sätta  elektroder på axlar och revben,
infarter för dropp, får lite antibiotika direkt, en mössa för håret och sedan dags att andas 
i masken. 
Att doften av sömnmedel kan vara så otäckt. Som gammal gummi. Sitter i smakminnet länge.

Strax efter 10 väcks jag på uppvaket. Som vanligt vill maskinerna att jag andas djupare. 
Denna gången lyckas jag hålla mej hyfsat vaken. Närmare 11.30 får jag åka upp till 
avdelningen igen. Somnar om gång på gång men mår hyfsat.

Får lite smörgås och yoghurt vid 14.30. Hoppas få behålla maten (inte så vanligt)
så jag kan få åka hem. När läkaren väl kommer vid 16.20 säger han att fint att jag kommit till ro, 
fått äta och kan vila inför natten. Ska jag bli kvar frågar jag, jag vill hem! Som tur är
måste jag inte vara kvar utan får äntligen åka hem men får komma tillbaka om jag 
inte mår bra eller inte orkar. Klart jag orkar. Läkaren frågar om jag vill ha lite oxycodon
men icke. De är för starka, jag reder mej med alvedon för det mesta och jag har kvar 
smärtstillande från förra året- Tramadol stada. De är lite svagare än de andra men räcker
mer än väl.

Skönt att komma hem. Får ta en tablett så det inte gör ont. Konstigt att det ska göra 
så ont att ta ut lite fett från magen. I bröstet där man fyllt på gör det inte lika ont. 
Fettsugning är inget jag skulle göra för att bli smalare om midjan. Det kommer att ta 
minst 1 månad innan det går att jogga! Bäst vara lite försiktigare denna gången. Kanske
var jag för snabb förra gången och därför drabbades av fettnekrosen i bröstet
Nu är jag sjukskriven i 3 veckor men om jag känner mej bra kan jag gå tillbaka tidigare
men inget springande, lyftande eller något som innebär att jag anstränger buk och bröst.

Nåväl, väl inpacketerad är jag men det värsta är väl att badsäsongen tog slut. 
Får inte bada än på ett tag!!

Vaknar flera gånger under natten. Ryggen tycker inte om att jag legat på operationsbordet.
Så vid kl 5 går jag upp och tar en tablett. Tar ett tag innan det blir bättre. Vaknar vid 8.
Ryggen känns fortfarande mer än operationssåren. Bäst att passa sej så det inte blir värre.
Om en vecka skall stygnen bort. Ska bli spännande.

Lite värre att röra sej idag. Blir lite snigelgång och undviker böjningar i magtrakten. 
Tur det finns böcker att läsa och filmer man inte sett än :-).

Dottern med sonson kom på besök på förmiddagen så dagen har gått fort.
nu ska jag lägga mej en stund. Ikväll blir det en skön dusch innan sänggående.

Ha det!

Eva

5 års kontroll

As time goes by....

Igår var jag hos min läkare på onkologen. Jag visste redan att mammografin
var utan anmärkning så jag var inte nervös. Han gjorde lite kontroller av
brösten, armhålorna och lyssnade på hjärta och lungor. Provsvaren från
blodproverna var alla bra. Så jag blev godkänd och skall se honom om ett år igen.

Jag har aldrig fått något "nu är du frisk", någon friskförklaring utom efter
operationen när det var dags att få svaret på vad det var som fanns i bröstet:
Du hade en tumör, bröstcancer, inte hormoniell, den är nu bortopererad
och vi fann inget i lymfan men .... där kom det jag inte visste fanns ens.
HER2, låter  inte allvarligt men det var inte att leka med. Innebär att min
cancer  växer fort pga ett  protein. Var 5:e bröstcancerfall har detta protein.

Jag ställde upp på ett försök som innebär att man får Herceptin bara 3 ggr
istället för en 18ggr behandling (1st var 3:e vecka). Därför kommer jag att
följas upp i 9 år istället för vanliga 5 år.

Min son var hos sin läkare på sitt 3 års kontroll. Han mår bra och
värdena är som de ska vara. Så vi har lämnat vår sjukdom ytterligare
1 år till bakom oss!

Det blir ytterligare en plastikoperation av bröstet. Var hos läkaren
innan sommaren och han tyckte vi skulle göra ett försök till.
Så nu väntar jag på kallelse till operation. Jag vill inte gärna
göra den stora operationen som innebär att man flyttar en muskel
från ryggen. Låter inte roligt och det finns alltid en risk att det finns
för lite blodådror i bröstet, då det varit strålat, och den flyttade muskeln
med hud riskerar att få för lite blodflödet.

Men just nu funderar jag inte på det utan njuter av att min son och
jag ser framåt med tillförsikt.

Min son och jag

Ha det

Eva

Årlig besiktning

In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on.

 Robert Frost

I maj var jag åter på ett besök hos plastikkirurgen. Min ordinarie läkare
var tillbaka efter lite föräldraledighet. Vi gör nog ett försök till med
att bygga upp bröstet.
Fettnekrosen tycks ha avstannat och inte gjort någon större skada.
Så nu får jag nog vänta tills hösten. Skulle inte bli glad över ev
operation innan, man får ju inte bada på flera veckor och vem
vill inte bada på sommaren!


Både Niklas och jag har varit på våra årliga kontroller. Niklas fick
åka till Karlskoga för sin röntgen. Jag var på USÖ som vanligt.
För Niklas är det nu drygt 3 år sedan han opererades och för mej
snart 5 år sedan. Tiden rinner på.
Något svar på våra prover har vi inte fått än och vi hoppas de är OK
denna gången med.


Konstigt att man inte går och oroar sej. Jag hade nog trott innan denna
karusellen började att  man skulle bli helt galet orolig. Men icke.
Man kan ändå inte göra så mycket åt det hela och det vore synd
om man slösade bort livet med att oroa sej.


Så njut av dagen alla ni därute!

Ha en riktigt skön sommar

Eva

2 steg framåt, ett bakåt

“In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on.”

Robert Frost


Livet går sin krokiga gång. Sommaren går mot sitt slut. För vår familj har det inneburit slutet på ett liv, starten på ett nytt och vidare hopp för två liv.


Min mor dog strax innan midsommar efter att ha kämpat mot sin lungcancer i 4 år. Hon fick äntligen vila. De sista månaderna var jobbiga för henne.


 Min dotter skall ha barn till jul och jag är glad vi fick berätta det för mamma.


Sonen har varit på sin kontroll efter sin cancer och allt är bra. Han behöver nu inte gå så ofta och lämna blod och röntgen kommer ske mer sällan. En lättnad för honom då 85% av återfallen sker inom de två första åren. Den tiden är nu passerad. Testikelcancer följs upp i 5-10 år.


Jag har också gjort min årliga kontroll och allt var bra. Nu har jag passerat 4 år sedan starten och har 5 år kvar av kontroller. Till jul är jag halvvägs! Sedan skall jag in till plastikkirurgen och titta om det går att reparera bröstet mer. Fettvävnadsdöden  bröstet gör det inte bättre och allt bukfett är slut. Man kan ju tyvärr inte ta det som är på insidan- så jag är lika tjock som vanligt :-)




Cancer blir allt vanligare. Man finner det hos såväl unga som gamla. Vänner , arbetskamrater drabbas av allt från  strupcancer, matstrupscancer, tjocktarmscancer, prostatacancer till gallvägscancer.
Två av mina vänners fäder har diagnostiserats med cancer. De lär inte botas men förhoppningen är att de skall ha ett bra liv och som inte förkortas allt för mycket.
Arbetskamrater drabbas.  En befinner sej på trygga sidan, en är på väg dit och en kämpar akut.
.
En del botas, andra kan leva med sin cancer och några förlorar mot sjukdomen.


Spelar ingen roll hur gammal man är eller vilken sorts cancer man fått- cancer är skit ialla fall!

Ha det

Eva