Filten över huvudet

Två steg framåt, ett steg bakåt

Plötsligt blev jag så där  trött. Så där trött som jag skrev om häromdagen.
Man kan knappt hålla sig vaken. Det är inte som
när man behöver sova utan såväl kropp som själ har bara ingen ork kvar.
Jag skulle kalla det utmattadstrött. Som om det inte finns tillräckligt med
syre i kroppen. Det varade i kanske 3 timmar. Fick lägga mej på soffan.
Orkade inte sitta upp i fåtöljen. Att man bara kan bli så oerhört trött.
Man somnar hela tiden till och från. Det går bara inte att hålla sig vaken.

När jag vaknade imorse var jag trött, inte som kvällen innan men trött
och frusen. Kollade febern = 36,2. Klart man fryser då.
Fick en så fin sweatshirt-tröja med huva av grabben. Tog på mej den
 och sedan en filt över kroppen men fryser ialla fall.

Liggande i soffan!

Det kommer inte bli mycket gjort idag. Planen var att stryka men det tror jag får
vara trots att det egentligen behövs. Ikväll ska vi hämta lite kött
så jag hoppas jag är piggare då. Måste till affären med för att handla lite daglig varor.

Nu blir det varm soppa och smörgås, sedan soffann och titta JVM.

Inga stora jobb idag alltså, inte ens en promenad i solen.

Ha det!

Mot nya mål!

Dreams are necessary to life. 

Anais Nin

Så har den ”sista” uppförsbacken startat. Det är nu 2 veckor sedan sista cellgiftsbehandlingen. Tidigare skulle det varit 1 vecka till nästa behandling men inte denna gång.

Känns skönt att jag inte ska ha någon mer behandling. Det finns några ”förbättringsområden” som det skall bli skönt att få igång! Så jag hoppas att börja märka lite förbättringar i slutet av januari! Men det kommer att ta tid innan man är "återställd".

Håret

Håret kommer att börja växa, ögonbrynen komma tillbaka och ögonfransarna bli bättre (de är inte helt borta ännu). Har inte hittat hur lång tid det tar för ögonbryn och ögonfransar att växa. Men jag har förhoppningsvis någon form av frisyr ,om än mycket kort, till midsommar.

Nackdelen blir att man får börja raka sig under armarna igen. Det har inte behövts på länge!!

Naglar

Tidigast om ett halvår kommer mina naglar att vara återställda. Just nu är de vågiga och ännu vet jag inte om jag tappar dem eller inte. Ibland gör man det. Särskilt vackra är de i alla fall inte!

Hud

Huden är just numera pergamentsaktig. En rejäl ansiktsbehandling skulle sitta bra! Eller egentligen en behandling av hela kroppen. Huden är torr och oelastisk på grund av cellgiftsbehandlingen. 

Kanske en dag på spa kan hjälpa. 

Kondition

Ska bli skönt att börja orka. Har gått upp en del i vikt de sista cellgiftomgångarna (varju inte smal direkt innan heller) så jag har en del att träna bort och försöka ”äta” bort. Ännu är jag inte tillräckligt stark. Kanske i mitten/slutet av januari är jag så pass fysiskt återställd så man vågar sig på lite hårdare träning och minskning av kalorierna.

Mage

Ser framemot att slippa äta medicinen mot magkatarren. Snart kan man börja äta normalt utan att vara rädd för att magen inte skall kunna hantera det, Slippa få ont eller knappt kunna sova för at maten är på väg upp i halsen.

Nästa behandlingsplan

Från den 9 januari kommer jag att åka in till USÖ varje dag för strålningen. Förhoppningsvis ska jag veckan därpå börja arbetsträna. Se om jag orkar jobba lite varje dag. Min plan är att när sjukskrivningen går ut i februari kunna vara igång igen.

Allt hänger på tre saker

1 Jag måste få tillbaka orken.  Av cellgifterna kan man bli väldigt trött. Ibland känner jag av det. Trötthetssymptomet kan tydligen vara kvar i flera år. Fast jag tror inte det drabbar mej. Känner mej piggare för varje dag

2 Man kan få ”brännskador” och bli ”trött” av strålningen.

3 Måste bara hitta något att ha på huvudet. Är inte säker på om jag orkar ha peruk. Den är för varm och sitter inte fast ordentligt. Kanske någon form av sjal blir lösningen. J

Idag ska jag gå lite på löpbandet. Tar mej en tur medan jag tittar på TV:n. Det blir ingen snabb tur utan i lagom promenadtakt. Ännu är inte blodvärdena återställda så syresättningen är inte den bästa.

Men min största längtan just nu är att snart kan jag äntligen bada! Utan att få någon otäck infektion. 

Tänk att få sänka sin kropp i varmt vatten och bara ligga och njuta!  

Var beredda med badtunnan i januari  J och J för då kommer jag!

Så, ha en bra dag för nu är det dags för en promenad!! 

Det hänger inte på håret!

Any idiot can face a crisis - it's day to day living that wears you out.
Anton Chekhov

Idag var det dags för ett besök eller två på strålbehandlingsenheten vid USÖ.

Först fick jag träffa en läkare som talade om vad som skulle ske, hur länge och eventuella komplikationer.

Sedan var det dags för att skannas av dvs genomföra en datortomografi.

Läkare berättade för mig att strålningen kommer att ske i 4 veckor. Först 3 veckor strålning där tumören satt sedan ytterligare en vecka på hela bröstet pga storleken på tumören. Den var på gränsen att gå upp en grupp i deras mätsystem.

Eventuella problem?

1 Man kan börja känna trötthet efter 2 veckor och det kvarstår i 2 veckor efter avslutad behandling

2 Man kan få något som liknar brännskador (från rodnad till blåsor)

3 Strålningen kan skada hjärtat och dess kärl (all strålning ger skador som inte kan ”läkas”).

Jaha- jag konstaterade att nästan all medicin (gifter- tablett eller spruta, strålning) riskerar ge skador på hjärtat. Fast om man inte tar dem är man garanterat död rätt snart. Så det är inget som bekymrar mej. Risken är rätt så låg dock. Dessutom skall jag imorgon på hjärtkontroll

där man kommer att skanna av hjärtat igen. Så jag följs upp ordentligt!!

Datortomografin var intressant . Den trevliga sköterskan talade om att jag skulle försöka hitta en bra ställning i maskinen för så skulle jag få ligga exakt likadant varje strålning  i 30minuter!

Så det var bara att försöka hitta en ställning som jag trodde jag kan ligga stilla i. Sedan lade man ”snören/tejp” på bröstet och tatuerade mej på 4 ställen, dock bara  en liten prick. 2 gånger lyckade hon träffa en nerv så det gjorde ont men det gick snabbt över. Så blev jag fotograferad och inmätt av både vanlig kamera och skanningsmaskinen.

Utifrån dessa bilder skall man sedan planera strålningen (djup, bredd mängd).

Markering (1 av 4)  med tusch och sedan i mitten en "gaddning"!
En på vardera sida-strax under armarna, och 2  i rad på höjden,  mitt på bröstkorgen

Jag kommer att vara sjukskriven under hela perioden. Om jag orkar börja jobba är det bara bra.

Annars är livet rätt bra. Grabben, som just kommit hem från Luleå och inte sett mej sedan mitten av augusti, skrattade åt mitt fjuniga huvud och sa

:- Du å jag, mamma, varpå vi slog våra knogar ihop som dagens kompisar gör. Grabben har nämligen inte mycket längre hår än mej men det är ju inte så tunt å fjunigt som mitt.

Med Julrosett på skallen!

Dessutom har ögonbrynen sakta börjat försvinna. Får se om jag också tappar ögonfransarna. Läkaren på onkologen sa att ögonbryn och fransar tappar man de sista veckorna om man tappar dem. Huvudhår växer med ca 1 cm/månad men det första som kommer är bebishår!

Största problemet är nog egentligen att jag jämt är mer eller mindre hungrig. Det började någon gång efter 4:e cellgiftsbehandlingen. Ni anar inte hur mycket man kan äta!
Inte bra för figuren men det är klart att den tjockare kroppen passar bra till det rundare huvudet (kortisonets inverkan sk månansikte).

Igår storstädade jag sovrum och vardagsrum. Det gick inte fort, många fikapausar och sk städfilmer gick det åt. Men jag hade vaknat ovanligt tidigt och kan man inte sova är det lika bra att göra något. Så jag städade i princip mellan 8 – 16. Då förstår ni att det inte gick fort!!

 Fick lite huvudvärk av det så det var lite svårt att sova. Tog i lite för mycket. Men jag har märkt att om jag håller mej igång så orkar jag bättre. Annars blir jag så trött om jag inte gör något mer än att vila. Likadant så tycks det som om jag dricker min tomatjuice varje dag blir jag piggare. Kanske ligger det något i att lykopen, som finns bla i tomater, är bra för återbyggnad/reparation  av kroppens celler.

Klart vore det ju bäst om jag kunde hitta någon medelväg mellan att vila och att ”slita”.

Nej, dags att ta en kopp kaffe

Ha det!!

Milstolpe!

This is one small step for a mankind, one giant leap for me.
Travesti på Neil Armstrong berömda sitat

Idag kunde jag äntligen duscha hela kroppen. Detta utan att behöva hålla undan någon kroppsdel.
Vilken skön känsla! Äntligen kunna köra på med den stora fina duschen och slippa handduschen
och pallen! Kan ni tänka er hur det känns att få vatten bara rinna över hela kroppen.
Jag har inte känt det sedan slutet av september ( slaget om "såret på låret" började då!)
Så idag struntar jag i att jag är så förkyld å hängig. En ny milstolpe är nådd!!

Ser framemot att kunna skura av hela huden och få fram en ny fräsch. Dagens hud är
torr och skrynklig. Man ser nästan smutsig ut på vissa ställen.
Huden har ju inte förnyat sig direkt. Syns tydligt där jag haft dessa "plastplåster"
Huden är lite illa åtgången av de veckovisa bytena av plåsterna.

"Hålet" efter PICC-linen och såren från plåstren.

Nu måste jag först tvätta med tvål och avsluta med en tvätt med barnolja för att behålla
någon form på huden!
Behövs i alla fall inget hårschampo eller balsam :-)

Det är det små stegen som visar att det går framåt även om vägen vissa dagar kan synas lång.
Som just nu när jag är så förkyld. Har ont i huvudet, snuvan sitter fast, måste andas
genom munnen och då vaknar man med en mun som inte känns skön direkt!
Förkylningen och cellgifter med kortison gör ju inte att man mår bättre direkt.
Men jag sover, äter och dricker, lite pö om pö.  Fast ätandet har börjat ta över.
Sakta men säkert ökar vikten. Kortison har en förmåga att öka aptiten. Inget
jag behövde egentligen. Kommer nog att bli lika tjock som julgrisen innan
detta är över :-)


Dags att vila vidare - sport på TV!!

Ha det

Horisontellt läge

The future will be better tomorrow.
Dan Quayle

Har drabbats av en rejäl förkylning uppe på allt annat. Inte optimalt.  Igår sov jag bort

större delen av dagen. Under dagtid låg jag i soffan och sov.

Eftersom jag nyss tagit cellgifterna med tillhörande kortison så blir jag stundvis mycket

varm för att strax efter pga förkylningen bli väldigt kall. Så höll det på hela dagen.

Drack nog för lite för jag kände mej lite yr och kom på att jag inte gått på toaletten

på hela dagen. Vilka triviala bekymmer egentligen men jag måste passa mej om

det inte ska bli värre.

Dottern åkte till affären köpte godis (choklad och saltgodis) och julmust. Piggnade till

en hel del. Trodde det skulle bli svårt att somna när det var dags att gå och lägga sej

i sängen men icke då.

Sov ända fram till strax efter 9 och nu ligger jag i soffan igen. Kommer att sköta drickandet bättre

idag. 

 Tur man inte är någon mode docka!

Denna morgonrocken gör sig inte på bild men är rent ljuvligt skön!

En ullfilt över kroppen under tiden jag fryser är skönt och enkelt att sparka av sig när kroppen
 plötsligt  blir hur varm som helst. Den värmen är svår att beskriva.
Det är som om huvudet plötsligt tänkte börja koka.
Svårt att hålla nedkyld och under den stunden det pågår är det jobbigt.
Men enligt sjuksköterskan på onkologen får jag nog vänta ialla fall minst 4 -6 veckor till innan
det är borta.  Får trösta mej med att efter jul minskar  "värmeattackerna" i antal och grad 
för varje dag! Man får inte vara otålig.

Jag är väl inte direkt känd för att vara tålmodig. Egentligen är jag mycket tålmodig men
det finns situationer där jag inte hejdar mej. Oftast situationer som strider mot mina etiska
grundprinciper.  Behöver inte vara saker som berör mej, kan vara andra. Eller när
negligerar personer, situationer eller inlägg. Då kan jag bli som en bulldog!
Jag vet att ibland tar saker tar lång tid och mycket arbete. Jag är bra på att vänta
och arbeta. Jag kan vänta på  vissa mål hur länge som helst.


Just nu väntar jag på att varje dag bli lite piggare. Vilket jag kommer att bli men
först har jag en nedgång att passera. 14 dagar efter cellgifterna skall jag börja bli starkare
och det kommer lagom som julklapp!

Fast allra mest längtar jag efter att på att få ha hela familjen samlad över julen.
Det har vi inte varit sedan beskedet om min cancer kom.
N åkte till Luleå för att studera och kommer hem för första gången snart.
B har varit hemma några gånger under hösten.

Bästa julklappen är att ha alla hemma!

Ha det!

6:e Dagen D

My interest is in the future, because I'm going to spend the rest of my life there.

- Charles F. Kettering

I går kväll var jag bekymrad. Har fått ont i huvudet, kände av halsen , snuva och det kändes som om feber var på väg. Det sista man vill ha innan man skall få cellgifter. Det gäller ju att ha ork till att klara av behandlingen,

Imorse kändes det mycket bättre, dock inte helt bra. Idag är det den 6:e och sista cellgiftsbehandlingen!!

Kl 12 ungefär gick jag in på kemlabbet för att lämna lite blod. Värdena är det som avgör ev behandling eller ej och vilken styrka.

Tog lunch på fiket på USÖ och strax efter 13 gick jag upp på avdelningen och anmälde mej. Slog mej ned i en fåtölj som man kunde ”fälla ut” så jag halvlåg. Tog en kopp kaffe och slog på datorn (inget nätverkskort får vara aktiverat!!). Hade några filmer med mej som jag kunde titta på medan jag väntade på min tur.

Strax efter 14 blev jag uppropad, anvisad ett rum och en trevlig sköterska tog hand om mej.

Proverna hade nog inte visat något avvikande utan det var dags att få sina mediciner.

Slog på datorn och gjorde det bekvämt för mej, Strax före 16 var allt klart och enbart borttagande av PICC-linen återstod. Å vad skönt att bli av med den. Gick fort och smidigt att ta ut den. Det hela avslutades med att det lades ett tryckförband som jag skall ha kvar till kl 22.

Snart kan jag tvätta hela armen och få lite ny hud där plåstrena varit!

Har gjort lite ont att ta bort dem och lägga på nytt!

Det var det sista besöket på onkologen. Tack för ett trevligt bemötande. Man känner sig trygg hos er!

Ingången till Medicinsk behandlingsenhet onkologi,

Hejdå och Tack!

J och A kom och hämtade mej. Lite kaos på korttidsparkeringen. En del bilförare har lite svårt med avstånd. De stod upp till en meter från kanten!

Tur det inte är kontroll av parkeringskunskap för här

blir flera underkända!

Skönt att få åka hem. Fast jag inte gjort något är jag trött. Tog en huvudvärkstablett när jag kom hem och nu ligger jag i soffan och vilar. Ska inte göra något mera idag eller imorgon. Bara försöka bota förkylningen, det blir tröttsamt nog även utan den.

Ska tillbaka till onkologen och träffa min sköterska som ansvarar för uppföljningen av testgruppen jag ingår i (medicineringen "mot" HER 2 proteinet). Hjärtkontroll en gång till  ingår i denna också.

Nej dags att lägga sig tillrätta i soffan, dra upp filten och titta på Julkalendern! Om jag orkar skall vi försöka titta på stjärnfall inatt. Missa inte detta tillfälle. Nar jag bodde hemma hos föräldrarna kunde vi bara gå ut ur huset för att se himlen bra. Det fungerar inte i stan med alla gatljus.

Ha det

Snart sista Dagen D

“The odds of hitting your target go up dramatically when you aim at it.”

Nu är det snart dags för den sista cellgiftsbehandlingen. På onsdag är det dags. Skall bli så skönt att slippa bli dålig, vara försiktig så man inte skär sig, träffar någon med någon värre sjukdom än vanlig förkylning som smittar, slippa blöda näsblod stup i kvarten och få skrubba hela kroppen ordentligt, kunna krypa ned i  ett badkar, sova på höger arm mm.
Det är rätt  mycket när man tänker efter som man inte kunnat göra eller måste tänka sig för innan man gör. För att inte tala om alla konstiga sår, infektioner, utslag, värmeslag, feber och denna ständiga rinnil av vätska från ögonen.

Skall bli skönt att få tillbaka orken, kunna gå upför trappor utan att nästan säcka ihop av att musklerna inte får tillräckligt med syre. I januari bör håret börja växa ut så kanske i april - maj kan man ha någon form av frisyr. Jag hatar peruk!!
De kliar, sitter inte fast och blir oerhörd varma.

Nästa vecka skall jag först möta strålningsgänget och bli inmätt sedan dagen efter är det dags för den stora kontrollen av hjärtat då en del av medicinerna kan orsaka skador på hjärtat. Jag vet att innan allt detta påbörjades så var mitt hjärta i toppform.

Ja det är en bit till att gå men sakta och säkert tänker jag slutföra denna resa.


Återkommer på onsdag eller torsdag med information kring hela långa onsdagsbehandlingen, borttag av PICC-line mm

Ha det!

NOR- Minnen från min tid vid S2

Detta inlägg avser enbart minnen från min tid vid S2 och har inget med min cancer att göra!

Det omöjliga tar bara lite längre tid!

S2 devis

Den 5 december 2012 fick jag ta emot NOR (Nit och Redlighet i Rikets tjänst). Vi var 6 st från FMTM som samlats på Bielke mässen i Kumla.

För mej som normalt bara går hemma var det trevligt att få träffa kollegorna.

30 år är mycket och vad har jag egentligen tillfört?

Jag ska berätta några delar av mitt yrkesverksamma liv så kanske det klarnar J

Början på den långa resan

 

Jag började att utbilda mej som Lotta. Befälen i sambandstjänst/växeltjänst var från S2 i Karlsborg. De hade en lite annorlunda inställning till tjejer än många befäl från andra förband.

Jag hade bla kn CA Johansson och  öv Hasse Kvint  som befäl. De var av den åsikten att om jag skulle bli instruktör så skulle jag kunna tjänsten ordentligt. Det innebar tex att CA lärde mej bygga och ansluta inre nät, Kvint gav mej ett par systemtekniker att basa över, så de stackarna tvingade jag att lära mej nästan allt om trådstationsvagn 5 och dessutom ofta på kvällarna då jag hade andra lektioner på dagarna. Med egen nyckel till vagnen hade jag ju fri tillgång.

Den kunskap de gav mej kostade CA en middag då han slog vad om att jag inte kunde koppla upp en 1425 hertz telefon!!

Episod 1

Mitt sista år som elev var jag på slutövningen förare åt övningsansvarige . De visste nämligen inte riktigt var de skulle placera mej. Nåväl jag körde och körde och till slut var klocka 2 på natten. Jag var riktigt trött och sa att nu orkar jag inte mera. KÖR sa mannen. Men då höll jag på att köra rakt fram i en T-korsning så hemåt bar det. Väl hemma sa jag till tjejerna i växeln att jag inte fick väckas förrän kl 07. Inte av någon!!

06.30 stod det en löddrande kn Skargren i min dörröppning och vrålade :

-Hur kommer det sej att tjejerna i växeln inte lyder mej och inte vågar ringa och väcka dej? Vem är chef här egentligen?

Hmmmm, en del av oss är naturliga chefer tänkte jag med ett leende.

Sedan talade jag med tjejerna och sa att de naturligtvis var tvungna att lyda högre chef!

Episod 2

Jag började min tjänstgöring på S2 efter att blivit felkopplad i växeln.
Jag satt som utbildningsansvarig på Lotta kåren i Mariestad och skulle ordna en grundkurs i fjärrskrift och bad att bli kopplad till fk Johansson. Så blev det men istället för Ulf kom jag till Roland (jag hade haft båda som befäl på Lottaskolan). Han satt då och hade lite personal problem. Det saknades utbildare på växel så han frågade om jag kunde tänka mej att komma och utbilda länk-killarna på den vx de hade i hytten.

Javisst svarade jag och på den vägen är det. Jag blev kvar inom försvarsmakten. Där ser man vad ett samtal om än så felkopplat kan betyda!

Episod 3

Den 1:a april bröt jag benet när jag med några kamrater från S2 var i Frankrike och åkte skidor. När vi kom hem hade vi en övning att ta hand om. Sagt och gjort, det går att jobba med gipsat ben.

Mitt ansvar var som C SBC i den stab som var i Vättern skolan med elever från MHS. Jag hade väldigt ont i mitt ben (visade sig senare att det var mycket stora mjukdelsskador så jag kom att kunna jogga först i slutet av juli!) och gick för att sova till vårt kryptorum som är både tyst och mörkt. Sa till soldaterna att väcka mej klockan 07.00 då jag skulle ha en genomgång med MSH eleverna kl 08.00.

Jag vaknade 07.45! Panik. Stapplade ut ur rummet med det korta håret stående rakt upp.

: Varför i h:e har ni inte väckt mej? Skrek jag åt personalen.

-         Vi tyckte synd om Fanjunkaren som hela natten har haft mycket ont!

Tydligen hade jag ojat mej i sömnen och ont hade jag rejält.

-Tack för omtanken men ni skall följa order! Sa jag till dem innan jag hastade vidare

Jag hann precis in för att genomföra utbildningen av MHS eleverna. Jag hann bara blaska av ansiktet med vatten, inga tänder borstade och hungrig. Jag gick inte nära någon människa innan jag hann tvätta mej och borsta tänderna ordentligt. Så ni kan förstå att jag fort lämnade genomgången.  Vad genomgången handlade om?  Meddelandets gång i en stab, vem gör vad och hur!

Episod 4

CA (om jag minns rätt annars var det MB) skulle komma på besök på S2. Jag var då på 3.kompaniet där nuv öv Örtengren var chef och kn Ekvall var stf. Stf var mycket noggrann med att jag behandlades som vilket annat befäl som helst och inte hade några vare sej nack- eller fördelar av att var tjej.

Jag fick dock gå in till kompanichefen för att be om att få undantag avseende uniformen.

Vi hade 59 an ute men den var lite stor så jag hade fått sy in den. Nu beordrade man att vi Skulle ha 58:an (tror jag det var) på under besöket men jag hade inte den och om jag skulle ta ut den behövdes den sys in. Jag slapp detta tack och lov men var då den ende på förbandet som bar 59:an.

När CA med följe kom till mej övningshallen där jag hade utbildning i VTÖ –anläggningen (växeltjänstövning) så gjorde jag mej beredd att hälsa korrekt. Vi hade fått öva innan.

Men innan jag hann säga något så stack CA fram handen och hälsade . Jag som hade övat på att lämna av till generalen.

Han frågade hur det var att vara kvinna och om jag behandlades annorlunda.

-Ja,  general svarade jag och såg i ögonvrån hur kompanichefen hade svårt att hålla sig för skratt medan ställisen mer såg ut som om världen rasat. Sedan fortsatte jag:

-De andra befälen har fått lämna av men inte jag!’

 Generalen skrattade och sedan fortsatte inspektionen. Efter vad jag vet var han nöjd och

Kn Ekvalls hjärta återfick normal takt!

Episod 5

Som avslutning en liten kort historia från skolhuset.

Kompanihefen meddelade en dag att jag skulle skickas på utbildning till TSA för att bli signalskyddslärare. Sagt och gjort. I januari flyttades jag sedan till Skolhuset för att tjänstgöra hos kn Eriksson.

Nya soldater hade ryckt in (fredsfjärrskrifts soldater som skulle tjänstgöra på milostaberna)

Nu skulle deras första lektion genomföras. Jag var inte hundra kunnig på fjärrskriftsutrustningarna utan kn Eriksson skulle genomföra utbidlningen på fjärrskirftsutrustning 508b.

Jag satte mej längst bak i salen och lyssnade på kn Eriksson lektion.

Han har en underbar humor men det är inte lätt för de nyinryckta som inte vågade skratta pt hans demonstration medan jag låg över bänken längst ned skakande av skratt.

Särskilt åt hans genomgång av remsläsaren:

-         Tag nu ert pekfinger och killa försiktigt de små piggarna!

Väldigt militäriskt J.

Soldaterna lärde sig snabbt uppskatta denne kunnige, humoristiske man. Jag tror de hade gått till världens ände för hans skull.

Detta var lite av mina minnen från S2. Stort tack till er alla, militärer som civila, som jag har haft nöjet att få arbeta med. Det har varit både lärorikt och nöjsamt.

Ha det!

Processer

Experience is one thing you can't get for nothing.

Oscar Wilde

Idag var sista planerade besöket på vårdcentralen i Hallsberg. Gick smidigt som vanligt.

Plastplåstret hade lossnat rätt mycket. Ska bli skönt att bli av med detta den 12:e december.

Ett stort tack till distriktssköterskorna där som spolat och gjort ren min PICC-line.

Nu återstår en cellgiftsbehandling och sedan är det dags för strålningen.

Jag undrar om det finns någon läkare som har ansvar för mej, hela denna process men jag kan inte komma på någon.

Först träffade jag en läkare på mammografin som bedömde att jag skulle opereras. Han beskrev varför och vad som ev kunde hända. Verkade trevlig och försökte svara på mina frågor.

Sedan en ny på kirurgen. Han sa i princip bara att jag skulle opereras och att jag skulle vara nöjd med det. Hur bröstet sedan blev var inget som något att bry sej om. Jag fick känslan av att han tyckte att en gammal kärring som jag mest var till besvär.

Sedan opererade en annan läkare. Honom minns jag av naturliga skäl inte mycket av.

När man sedan hade kontrollerat det man tog bort fick man ett möte med kirurg, patolog och onkolog,

Givet ny kirurg, han som gjorde operationen var på semester.

Mötet med dessa 3 samt sköterskorna var dock bra. Man kände sig omhändertagen och så har det varit av all personal sedan på onkologen.

Jag har träffat två olika läkare på onkologen. De har verkat kunniga och svarat på alla mina frågor.

Hur många kommer det att bli på strålningsavdelningen?

Bästa Landsting och USÖ.

Jag skulle så gärna vilja ha en läkare som har någon form av huvudansvar. För till vem vänder jag mej om jag har några frågor kring tex det kirurgiska resultatet, om jag vill snygga till bröstet eller om jag tror att något är fel?  Ska jag ställa mig i någon kö via min vårdcentral?

För nu börjar jag förstå att varje avdelning gör bara sin ”grej”.

Det är klart  

1) Mammografin har ansvar för processen ”mammografi”

2) Kirurgen för processen ”operera”

3) Onkologen har ansvar för processen ”cellgiftsbehandling”

4) Strålningsavdelningen för processen ”strålning”

5) Plastikkirurgen för processen ”snygga till”

Vem har ansvar för processen ” Eva har bröstcancer och nu ska vi fixa till det”?

Å till mina arbetskamrater- lite som vi också hanterar ärenden ibland!

Ha det så bra!

Mot strålande tider!

Peruk, plastiga plåster och PICC-line

Mår bättre och bättre, nästan inget illamående och plötsliga värmeattacker blir färre och färre.

Orken givet inte på topp men inget annat att vänta. Man blir fort väldigt trött men det går fort att återhämta sig. Tur man slutat röka! Har blivit lite snuvig men än så länge inget att bekymra sig över.

Skulle sätta i motorvärmaren då var det dags att åka på det näst sista besöket hos Hallsbergs vårdcentral. Det var lite trångt och man får böja sig långt. Då ramlade såväl glasögon som peruk av. Gissa om jag blev förbannad. Ska bli skönt med eget hår och att kunna använda linserna!!

Åkte till vårdcentralen för rengöring av PICC-linen. Gick smort som vanligt. Lite extra tvätt vid ingången i armen då det var lite rött omkring samt flytta ”plåstrena” så de inte kom på samma plats. Hade lite ont i skinnet på överarmen.

Borttag av "plåster"

Innanför all plast

Spolning av "slangen"

åså tvätt. Sedan skall bara plastas in igen så är det klart.

 

I am not pretty. I am not beautiful. I am as radiant as the sun.

-Katniss Everdeen

Fick kallelse till Strålbehandlingsenheten idag. Skall dit den 19 dec för en datortomografi. Detta för att kunna bestämma hur mycket och exakt var på bröstet man skall stråla. Själva strålningen sedan börjar den 9 januari. Börjar se slutet av denna resan!

(http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Undersokningar/Datortomografi/)

Nej, nu är det dags för skidskytte så -Ha det!



Å en dag till

Apparently there is nothing that cannot happen today.
Mark Twain

 

Vaknade och var så trött. Ögonen var alldeles vattniga, näsan full av snuva och jag känner mej inte pigg. Har väl gått och fått någon förkylning.

Hostade upp mej och tog lite frukost framför TV:n. Det är ju Vinterstudion och dagen börjar med damernas stafett 10 km. Sedan får dagen fortsätta gå i sportens tecken.
Kommer att hålla mej still och bara vila.

Men man svänger fort. Jag har frusit lite under en timma nu och plötsligt som om någon vred om en knapp så är jag röd som en tomat i ansiktet och jättevarm. Efter en stund har man svalnat av och fryser lite. Bara att ta på sej sin sköna ullfilt igen.

Feber? Nej enbart låg temperatur. Tycks hålla mej kring 36,5 och går ner till 36,2 och upp till 37,3.

Tänk om man hade vilat på detta sättet för lite förkylning när man inte fick cellgifter.

Då hade nog folk tyckt man var lite sjåpig!

Så var dam stafetten över, Sverige kom 2:a. Riktigt bra jobbat.  Hoppas resten av dagen blir lika bra och varför inte bättre!!

Nu kryper jag ner i filten igen!

Ha det!

D5+2

En ny dag

 

Så har ännu en dag gått. Jag var ruskigt trött igår kväll. Lade mej vid 12 och somnade nästan omedelbart.

Det gör jag alltid efter att jag fått behandling. Jag sov ända fram till närmare 09.30. Har sovit i 9 timmar! Kände mej klart piggare idag och särskilt efter en sådan skön sömn. Illamåendet ligger dock lite på lur.

Blir fortfarande som ett rödljus och väldigt varm. Idag efter lunch kom jag äntligen över 37 grader. Har legat på
36,5 nästan varje dag utom imrose då det var 36,0. Inte så bra. Men nu vänder det.

Kommer att ta någon /några dagar till innan det blir lite bättre.

Snickaren var här igår. Vi bestämde att det göra iordning fönstrena innan julen (jag slipper alltså tvätta dem) men stora rummet blir förmodligen först i vår och kanske blir det rummet bredvid. Det beror på lite andra saker. För det rummet är belagt med A:s möbler.

 Idag kommer jag inte att göra så mycket. Bara vila. Väntar på dottern som just nu är på

anställningsintervju. Håller tummarna. Hennes pojkvän SK har just fått en provanställning! Jättekul!!

Har sökt ytterligare lägenheter åt grabben. Torde vara hans tur snart. Kön på STudentbostadsservice har äntligen rört sig ned till hans ansökningsmånad och jag sökte en via blocket nyss.

Imorgon skall vi åka å gratulera en vän, CE. Skall bli trevligt. Bäst jag är piggare till dess.

Skulle inte gilla alls att vara tvungen att vara hemma och inte kunna gratulera.

Jobbar kompisen MB fyller år idag och är ute på Östersjön å fiskar på sin dag för att sedan vara kvar i skärgården.
Låter som en skön dag! Ha det grabben!

 “A little Consideration, a little Thought for Others, makes all the difference.”
― A. A. Milne

 

Ser lovande ut att få en riktigt bra helg nu när det börjat så bra!

Ha det!

D5+1

Stilla mak

Idag rör jag mej försiktigt. Kommer mest att sitta still. Är illamående men kräks inte som tur är.
Än är det lite värre än förra gången.  Igår kväll satt jag uppe länge innan illamåendet gav med
sig att jag ville ligga horisontellt!
Blir väldigt varm stundvis, svettas på huvudet och ansiktet blir illrött. Kommer att ta ett par dagar
till innan det går över. Men humöret är bra! Som vanligt bara en fråga om att hålla ut och det är
jag mästare på (när det gäller saker man inte kan rå på eller bara inte just nu).

 

Besök

DO var här i måndags. Vi fikade och pratade.
Han hade med sig fin-fin choklad och hälsningar från sej och gänget.
Som vanligt drog tiden iväg. Alltid lika roligt, man lever liksom upp.
Man vill veta hur han har det, närmsta vännerna och
närmsta bekantingarna. Så det är en del att bli uppdaterad kring.

Att det finns så god choklad!

Den gick åt fort!



Idag kommer snickarn för att titta på ev byte av vissa fönster och ombyggnad av stora rummet.
Flera veckor sent men det vore roligt om de hann innan jul! Kanske något för optimistiskt.
Men tänke er bara - jag behöver inte tvätta fönster eller julstäda i stora rummet. Vi glömmer det
där med att flytta möblerna (vet inte riktigt var vi skall göra av dem).

Framåt

Å vad tiden går fort. Snart är det jul och hela familjen samlas. Skall bli så roligt.
Samtidigt har jag tagit sista cellgiftbehandlingen (och blivit av med PICC-linen)
och strax efter julen kommer jag i uppåtfas dvs kroppen börjar återhämta sig.
Det enda som återstår är att få sänka kroppen i vatten! Vad jag har längtat efter
ett långt bad. Det har ju varit omöjligt sedan jag fick de berömda blemmorna och PICC-linen 
gör att man inte får vare sig bada i vatten eller bastu, bara duscha.
Vi har bara dusch här hemma så jag tänkte att bjuda in mig till ett par vänner bara för att få
låna deras bad facilitet. Så skönt det skall bli!!

Nej dags att ta lite filmjölk å hoppas magen mår lite bättre en stund.

Ha det

Dagen D5

Denna dagen ett liv

Så sa Farbror Melker i "Vi på Saltkråkan" och eftersom han var en optimist kunde ju inget gå fel.
Jag gillar tanken och börjar varje dag så. Hur livet sedan blir är en annan sak.
Även om dagen inte kroppligt blir så bra har jag ialla fall sett eller läst något roande på datorn eller tv:n.
Känns skönt även att veta att hur jag just nu ser ut och mår beror på att cellgifterna gör sitt arbete.
Denna dagen är dessutom en av grundstenarna för ett liv och just nu mitt närmare bestämt!
Så "Denna dagen ett liv" passar bra!

Klev upp 08.30 jättetrött, åt, tvättade mej och gjorde en koll på nätet för att se om någon lägenhet fanns
ledig till grabben men dåligt som vanligt. Sökte en studentlägenhet på Lulebo- 21,7kvm. Inte stort.

Tog "100kr- tabletten" strax efter 09.30, den skall nämligen tas en timma före cellgifterna,
och sedan for jag in till USÖ.

Redan 5 ggn med cellgifter bara en gång kvar. Det har gått fort.
Låg i sängen medan jag fick kortison och cellgifter. Tittade på film på datorn men somnade hela tiden
korta stunder. Klockan 12.30 kunde jag åka hem.

Var så trött så jag lade mej på soffan och tittade vidare på film och somnade korta stunder hela tiden.
Svårt att hålla mej vaken. Hade stannat innan och köpt en Julmust i affären för att få i mej
lite extra socker hmmmm visade sig när dottern skulle ta lite till maten att jag köpt light-versionen.
Inge extra socker där inte. Men jag får i mej extra vätska i alla fall.

Piggande till lite efter maten men kommer inte att göra något större väsen av mig.
Har åtminståne flyttat mej till fåtöljen. Mår lite illa till och från men inte så illa än att jag behöver kräkas
och blir genomsvett en stund för att sedan vara  som normalt 5 min senare.
Må-illa medicinen verkar! Väl värda 100kr.

Vilar skönt i soffan!

Så idag gör jag absolut inget!

Ha det!



Dan före D5

Ett steg närmare

Jag börjar se slutet på denna resan. Idag var jag in och tog blodprover. Sedan hade jag en träff
med läkaren. Nu har jag bara två ggr kvar att få cellgifter och nästa gång är imorgon.
 Medicinen jag skall ta 3 st tabletter kostar 100kr/STYCK!!

Sedan är det 3 veckor kvar till sista gången. Då slipper jag även PICC-linen. Läkaren att vi
går på att det blir 3 veckors strålning , det kan dock bli 5 men planen är 3!
Det kommer jag att få ca 3 veckor efter cellgifterna. Nu är det ju lite helgdagar ivägen just då
så förmodligen börjar jag med det den 7:e januari.

Förhoppningsvis kan jag även börja jobba på deltid då. Det hänger lite på hur blodvärdena är.
De är ju inte de bästa nu vilket i och för sig inte är konstigt med tanke på att även vita och
röda blodkroppar tar stryk av cellgifterna. Värdet på HB:et har ju ialla fall gått över 100.
Jag får erkänna att det är lite si å så med orken. På eftermiddagarna börjar jag gäspa och
så håller det på tills jag går och lägger mej. Orken tar helt enkelt slut. (se not)



Kommer ju inte att ha någon frisyr i  januari så det får väl bli peruk i början på jobbet.
Inte något jag ser framemot- peruken alltså. Men jag är lite nyfiken på om håret ändrar
sig något när det växer ut vilket händer en del.
Får gärna bli ljust och med lite lockar. Har ju haft sprikrakt i hela mitt liv.

Sedan skall det bli intressant att försöka komma ikapp på jobbet. Man behöver få reda på vad som hänt,
bli uppdaterad. Ska bli roligt att träffa en del arbetskamrater igen.
Jag kommer att behöva träna upp konditionen för att orka. Var i hyfsad form när allt började.
Har som tur är ännu inte gått upp i vikt direkt. Kanske något kilo. Får se upp i jul för allt godis,
dricka mm som gladeligen åker ner.

Ser framemot julen. Hela familjen samlad. Det var ett tag sedan. N har varit bortrest sedan
jag började mina behandlingar men nu kommer han hem till jul och stora grabben kommer
hem från Göteborg.
I år skall vi väl inte behöva stressa men städ, pynt, handling och bak!

Nej dags att vila inför morgondagen.

Ha det!

Not

Trötthet vid cancer  (http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/for-patienter/Vardagen-forandras/Trotthet-vid-cancer/)

Människor med cancersjukdomar drabbas mycket ofta av trötthet och kraftlöshet som är så överväldigande att det är svårt att få andra att förstå hur det känns. Den här tröttheten som beror på cancern och cancerbehandlingarna har ett medicinskt namn – fatigue.

Fatigue är ett mycket vanligt symtom vid cancer. Man kan sova en hel natt och vara precis lika trött när man vaknar som vid sängdags. Det kan kännas helt oöverstigligt att gå uppför en trappa. Man orkar inte med vanliga hushållsbestyr eller andra vardagssysslor. Det kan vara totalt omöjligt att koncentrera sig på ett samtal. Det är inte säkert att det ens finns energi för aktiviteter som man älskar.

Nästan alla cancerpatienter upplever åtminstone under någon period fatigue av någon grad. Symtomen kan också finnas kvar under en lång tid efter det att man blivit botad från sin cancersjukdom. Studier visar att en del lever med fatigue många år efteråt.

Service och underhåll

With the new day comes new strength and new thoughts.

Eleanor Roosevelt

.....och idag vaknade jag med en förbättrad förkylning och ett sår på fingret som känns mer idag än igår. Behöver inte någon förkylning alls och jag hoppas verkligen att det inte blir värre.

Hade dessutom sovit i 8 timmar. Men det är klart igår gick jag upp lite tidigare än vanligt då löpbandet slutat fungera.

Lätt fixat bara man kontaktade service personalen på Casall. Fick nu äntligen tag på rätt manualer. Som allt annat krävs det underhåll för att fungera bra. I detta fallet så stänger utrusningen av sig och meddelar på en display att nu är det dags att smörja löpbandet. Man kan alltså inte missa att göra det.  Annars kan det gå sönder och då måste man reparera det. Phu, bara tanken på att packa ihop det och skicka det på reparation gör mej trött.

Nästan som mej- jag är just nu på reparation. Synd att jag inte hade någon display som sade till innan jag gick sönder. Fast man upptäckte ju felet vid service /underhålls kontrollen om man jämför mej med en bil J.

På onsdag är det dags för den 5:e cellgiftsbehandlingen. Då vill jag vara i toppform

Efter den 4:e gången har jag mått riktigt bra. Inga konstiga utslag, ingen feber eller ont överhuvud taget. PICC-linen och rengöringarna har fungerat bra.

Igår var jag på vårdcentralen och gjorde ren PICC-linen. Gick smidigt men hade en ny sköterska som inte gjort detta på ett tag.

 Hon var med förra gången för att repetera. Det tar lite tid att ordna med allt.

Naglarna är inte vackra direkt. Det syns när man började behandlingarna för de har blivit

alldeles vågiga. Enligt läkaren kan man tom tappa naglarna efter 6 månader då det tar den tiden för

nageln att växa ut helt och än vet vi inte hur mycket ”stryk” naglarna tagit av  cellgifterna.

Får väl gå med vantar om så skulle vara.

Vågiga naglar!

Lyckades ta ett foto på det berömda ”såret på låret”. Fint läkt men det kommer att ta tid innan

det och alla små lila blemmor är helt försvunnet.

Såret på låret

Nu närmar sig julen. I år har jag tänkt att fylla hemmet med julpynt. Äntligen har jag tid att göra nya pynt så här har beställts krep papper, klockor, julbonader från nätet för att göra tex jirlanger att ha i taket. Nu återstår en resa till Marieberg köpcentrum för att hämta upp lite grejer på Panduro.

Åh vad jag ser fram emot att baka pepparkakor, lussebullar, göra godis och pynta hemmet!

Dags för en kopp kaffe till så jag vaknar till ordentligt. Sköt om er å ha en skön helg!!

Hej, det var länge sedan.....

Vilken skön helg. I lördags hade vi en del kamrater här innan grabbarna försvann för att gratulera en kompis till oss. MR tittade in som hastigast. Jättekul då vi inte setts på flera månader.

J och J kom med kakor som jag gladeligen har ätit! SB och jag åt en hel del av dem (särskilt jag) medan vi slöade framför TV:n. Kakorna lade sig i magen och tillsammans med allt annat, tex glass och ananas till Fars dag, jag åt så ordnade jag mej en finfin halsbränna som står sig ännu idag. Blev lite svårt att somna inatt pga det.

Har blivit lite snuvig. Hemskt irriterande för snuvan tillsammans med näsblodet är inte ”mysigt”. Försöker spola näsan ren morgon och kväll. Ska bli skönt när behandlingarna är över så att man slipper näsblodet. När det kommer rinner det på bra men som tur är slutar det fort. Jag gör nog av med närmare ett pkt näsdukar om dagen. Näsdukar är inge vidare mot näsblod. De är lite för tunna. Finns ju hushållspapper och det är lite bättre.

Har fått mail från några arbetskamrater som jag inte hört ifrån sedan vi träffades på sektionsdagen. Även min fd chef hörde av sig via telefon. Kul att höra av dem, det värmer och stärker. 

Jag tror att en del människor inte vågar höra av sig. De är nog rädda för att man är dålig.

Att bära det kan vara jobbigt för somliga.

Jag kan förstå om man inte orkar med andras sjukdomar. Vi tar andras sjukdom på olika sätt.

Sedan är vi som blivit sjuka olika också. Så inget förhållande mellan människor är lika. Det finns ingen mall över hur man ska agera, känna.
Jag tycker om när man hör av sig. Spelar ingen roll om det är via tfn, mail eller om man kommer och hälsar på.

Att bara vara hemma kan vara jobbigt både för en själv och för familjen. Man (ialla fall jag) behöver kontakt med andra utanför hemmet. Viktigt så att man inte fastnar i sig själv. Familjen behöver nog vila från en annan också :-).

Saknar jobbet, att ha något att arbeta med (huvudet behöver stimuleras och jag har intressanta arbetsuppgifter) och att träffa arbetskamrater/kollegor. Blir en del att ta ikapp när jag kommer åter till jobbet.
Tycker att det nästan vore ett krav på att bli uppdaterad varje vecka för i mitt jobb behöver man ha historik.

Om inte annat- har ni någon vän som ni inte hört av er på länge till- skicka ett mail eller ring idag!

Jag som haft en skön helg och fått träffa vänner ska röja lite här hemma och fundera till på om det kanske finns någon som skulle bli glad av ett mail, tfn samtal eller hälsning via någor socialt media eller som jag gärna vill höra hur det står till med!

Ha en bra dag !!

Liten tuva..

Å nytt besök igen

Jag har verkligen mått bra denna omgången. PICC-linen har fungerat bra, nästan inget illamående och ingen värk.
Tänkte att nu skulle det bra bli ett besök i veckan till sjukvården.

Inte blev det så!
"Proppen" på PICC-linen kom för nära armvecket så jag hade fått ondare och ondare. Kan inte själv
se hur det ser ut under all tejp och plåster så jag ringde vårdcentralen i Hallsberg för att få råd.
Dessvärre hade de ingen sjuksköterska med rätt kompetens i tjänst så det var bara att ringa USÖ.
Rådet blev att komma in. Typiskt att det blev i samband med ishockeyn, Sverige - Ryssland.
Ishockeyn vill jag inte missa!

Kom lite tidigt men fick vänta ändå. "Joursköterskan" hade fullt upp men när vi väl startade gick det fort.
Ny plats för PICC-linen på armen, tvättning och ny "inplastning".
"Fit for fight" igen!
Proppen hade dock hunnit göra ett sår i armvecket så riktigt bra var det inte.
Behöver ha armvecken fritt från skador ifall man måste gå in i en åder där. Ådrorna på handen är lite sköra.

Kanske blir det bara ett besök nästa vecka- det inplanerade rengöringen av PICC-linen på torsdag.

Litet sår i armvecket!

 

Passade på att kolla vad HB värdet var som man tog prov på i tisdags.
Hade gått upp till 103 så ev blodtransfusion föreligger inte just nu!

Hann hem till slutet av första perioden.
Nu dags att fortsätta kolla ishockeyn!

Ha det

å tiden går

“Life is what happens to you while you're busy making other plans.”
― John Lennon

Å hur mår jag då?

Nu har det gått en vecka sedan jag fick PICC-linen insatt och det har inte varit några problem alls.

I eftermiddag skall jag till distriktsköterskan och få den rengjord, titta till mitt sår på låret
(som verkar vara hellt läkt- äntligen!) och ta ett blodprov så HB värdet skall kontrolleras.
Är inte lika trött som veckan innan så kanske att det inte gått ner mer.

Under helgen drabbades jag av en oerhörd aptit. Jag har nog ätit för 2! Igår kväll  åt jag tills
magen stod spänd som en ballong men jag var fortfarande hungrig.
Kanske någon biverkning som jag missat. Kanske därför jag är piggare nu.

Men inte bra om det fortsätter så här. Då kommer jag att vara rund som en boll hela jag,
inte bara ansiktet!

Jobbet

I år skall jag få NOR (Nit Och Redlighet i rikets tjänst dvs tjänstgjort i 30 år inom staten).
Tiden går fort. Det som började med en frivillig anställning 1982 vid S2 Karlsborg,
för att många ordinarie befäl var på utbildningoch man saknade personal till att idag
vara på FMTM i Örebro. Hela denna tiden har jag i princip arbetat med ledningsystem.
Det har varit en hel del utveckling inom det området.

Hoppas jag kan delta vid utdelningen. Vi är fler som skall få den och vi skall vara på
Bielke mässen som sedan 2006 finns i stadshuset Kumla.

Sedan är det lunch för en kollega som skall sluta inom försvarsmakten. Alltid lika tråkigt när

duktiga  och trevliga människor slutar. Vi har jobbat en hel del ihop och det har varit både

intressant och roligt.

Viktigast

Fortfarande har grabben  ingen bostad uppe i Luleå.  Otroligt, en hel termin har nästan gått och han får bo hos goda kamrater. tur det finns människor som ställer upp.

J har opererat handen och idag skall stygnen tas. Vi får hoppas att allt ser fint ut därunder.

A letar jobb. Inte lätt att hitta något i närområdet.

Så i julklapp vill jag ha

- lägenhet till N

- J:s händer friska

- jobb till A

.- snö på julafton

Så där var min önskelista.

Efter besök hos distrikts sköterskan

Såret på låret är bra. Inget skydd behövs även om det inte riktigt finns någon vanlig sårskorpa.

Svaret på blodprovet  går imorgon till USÖ. Sedan ringer de om det är något.

Rengöringen av PICC-linen gick som smort. Det som är värst är att ta bort skyddsplasten.

Det gör lite ont i skinnet! :-)

Så allt gick riktigt bra. 

Även J stygn  i handen togs bort  av samma distriktssköterska

( han hade fler än han trodde- 6st!) och allt såg bra ut.

Bra slut på dagen. Dags att ta kväll.

Ha det

D4 +1

Eva med röda nunan

Vaknade av mej själv. Hade somnat bra och sovit riktigt gott. har varit riktigt pigg hela förmiddagen,
Dock började jag bli ordentligt röd i ansiktet. Det lyser riktigt rött! Känner mej varm i ansiktet
men utan feber.
Kortisonet jag fick har även hjälp till mot inflammationen i axeln. Det hjälpte till att sova bättre.
Jag kan dock inte hålla armen rak när jag skall lyfta den högre än 45 grader mot kroppen.
Den värsta värken är i alla fall borta! Fast man blir så rund och fin i ansktet av kortisonet!.

Röda kinder, lätt svullen. Kan ta jobb som Rödljus!

HB kom på besök med rosor och fika bröd. Alltid lika trevligt. Blev mycket jobb prat som vanligt - vi är ju på samma arbetsplats men jag gillar att bli uppdaterad. Man behöver hållas/hålla sig  ajour när planen är att komma tillbaka.

Men vi har annat och prata om också. Allt från hans och  frugans USA resa till närliggande händelser fram till om hur jag själv har det.

Klockan tickar iväg och plötsligt har många timmar gått.

Nej dags att titta vidare på handbollen!

Go´kväll!