Dagen D4

Hallonsaft

Då var det dag för en ny omgång cellgifter. Ser framemot detta. Nu har jag passerat halvvägs.
Kom tidigt till avdelningen. Hann ta en kopp kaffe  och ett muffin, läsa lite tidningar och
ta det lugnt.
Dagen till ära hade jag bytt peruk. Idag kom jag ljushårig och lite längre.
Ändå hittade gårdagens sköterska mej för att fråga om jag haft några problem med PICC-linen.
Jag kände inte igen henne först.
 Igår var hon inklädd i grönt bara ansiktet syntes  den lilla stund jag såg henne.
Hon stod mest bakom mej och instruerade den sköterkan som var under utbildning på
"insättande av PICC-line". Men jag kände igen hennes röst.
 Hon har en väldigt trevlig röst, lite som Lotta Bromé.
Jag är glad över personalen, de är alltid vänliga, beredda stödja och verkar genuint intresserade
 av sina patienter. En eloge till dem!!

Väl inne på rummet var det dags för de nya medicinerna.
Först var det 3 sprutor med medicin mot illamående (inkluderat kortisonet Betapred som jag
tidigare tog många av i tablettform) 1 spruta med cellgift och 2 påsar cellgifter. Det tar lite tid att
 trycka in inehållet i sprutorna. Det är inga vanliga sprutor typ små med tunn nål
 tex vid vaccination, bedövning  utan den lite större sorten och man får direkt i 
"uttaget" i PICC-linen. Den ena påsen såg ut som hallonsaft till färgen.
Att gå på toaletten är spännande- kisset har fått en ny färg!

De nya medicinerna skall inte ge smärta i muskler och ben. Skönt, för det var jobbigt.
Däremot har risken för illamående ökat. Annars samma biverkningar som tidigare.
Får hoppas jag slipper dem.

Skall till distriktsköterskan på tisdag för att spola PICC-linen samt ta lite prover.
Man vill hålla koll på HB-värdet.

Jag, uppkopplad till droppen via PICC-linen och med ny frisyr dagen till ära!

Svårt att få med allt på en bild- som jag tar själv- kvalitén blir inte den bästa och posen är väl inte den mest naturliga!

Så jag var hemma kl 13, handlande och åt lunch. Nu vilar jag resten av kvällen. Är rätt trött men mår bra!

Ha det!

2:a Perioden

Attitude is a little thing that makes a big difference. 

~Winston Churchill

Igår var jag hos distriktsköterskan igen. Såret på låret är nu nästan helt täckt av en sårskorpa och
allt ser bra ut. Äntligen! Har ett plåster kvar för att inte sårskorpan skall fastna i något
Nu har 2:a perioden i matchen mot cancer startat. Förra  behandlingen innebar sista gången med
 "Her 2 medicin". I och med det kommer nu nästa gång innebära en ny sort av cytostatika,
 ingen mer kortison  att äta i mängder och till att börja med ingen spruta dagen efter.

Så idag var jag först och fick den sk Picc-linen inopererad. Med denna slipper man nu sticka
så mycket  då det blir svårare ju mer jag "sticks" och kärlen blir känsligare.
Sköterskan som gjorde det var under upplärning men hon arbetade fint. Det gjorde bara lite
ont precis  när de sa att det skulle göra det.  Lite lokalbedövning inför sista fasen underlättade.
Hade lite svårt att lägga armen som de ville ha den för jag har lyckats få inflammation i axeln
så att lyfta armen rakr klarar jag inte eller vinkla axeln. Men med lite hjälp så fick vi till en
ställning på armen som gjorde att de kunde arbeta.
Kändes skönt att sköterskan under upplärning och den "undervisande" sköterskan hela
tiden pratade. Tiden gick väldigt fort trots att det tog dryga halvtimman.

Efteråt ned till röntgen för att kontrollera att den satt rätt- den fick dras tillbaka 3 cm,
hade kommit lite för långt in men det var inte sköterskans fel. Jag var lite kortare i
armarna och kroppen än vad normal tabellen angav och det var den man gick efter
när man tryckte in slangen.

Picc-linen på plats. Skall sitta resten av tiden och rengöras/spolas 1ggn i veckan hos
distrikstsköterskan  i Hallsberg.
Lite läbbigt att tänka att man har en slang i ett hål i armen som går nästan fram till hjärtat.
Sitter en "plast" uppe på allt så jag kommer inte åt vare sej slang eller öppning. 
Viktigt - Jag får inte styrketräna eller annat för armen påfrestande , bada bastu eller bada.
Som om jag hade tänkt börja styrketräna!!

Sist idag var det läkar besök. Läkarna följer upp hur jag haft det  och informerar om det som
komma skall. Jag deltar  i en test kring HER2 proteinet och då följer man upp med en massa
 frågor och när behandling är klar kommer ett stort antal kontroller, lite oftare och längre än normalt.

Det mesta har ju varit bra och gått enligt plan. De sk blemmorna var dock ej normal fall.
 Nu förstår jag också varför jag varit så seg i ögonen och tidvis haft svårt att orka läsa.
En sk bieffekt av cellgifterna. Kanske slipper jag 5 veckor strålning och iställer blir det bara 3!
Inte bestämt än jag tror det blir så. Börjar 3 veckor efter sista cellgiftsbehandlingen så det
blir i början av januari.
Vi skall tala mer om detta nästa gång jag träffar läkaren.


Jag kommer från och med imorgon få en annan sorts cellgifter. Då slipper jag nog
problemet med ögonen men får nog andra problem såsom illamående.
 Hitills har det inte varit något problem. Jag har fått hänta ut 3 tabletter på apoteket ,
 till en kostnad av ca 102 kr styck, som skalll ta udden  av illamåendet.
Kommer även att få kortison i spruta om jag fattade det hela rätt.
Annars är bieffekterna ungefär de samma som förut.

Lite värre är att mitt HB-värde är nere i 95 så jag måste kanske få blodtranfusion.
Cellgifterna påverkar  ju även benmärgen.
Nästa cellgiftsomgång (imorgon) kommer ju att reducera ytterligare celler.
Så jag skall ge akt på trötthet och feber (jag blir ju mer infektionskänslig).

Nej, dags att vila inför morgondagen. Jag måste ju orka ligga i ett par timmar
och titta på någon film medan sjuksköterskorna tar hand om mej  ;-)

Ha det!

Bättre och bättre dag för dag

Once you choose hope, anything's possible. 

~Christopher Reeve

Det blev ingen feber, det onda i halsen minskade till dagen därpå för att sedan vara helt borta.

För första gången dags att byta ”plåster” själv. Sist jag var hos distriktssköterskan bestämde

vi att nu hade såret blivit så pass bra att jag kan duscha det och lägga om det själv.

Skönt att äntligen  duscha utan att behöva luta sig bakåt och ha benet på en pall med

en handduk om för att suga upp  vatten som försöker nå plåstret. Inte så lätt kan jag lova. 

Dottern fick lägga på plåstret då det är lite svårt att nå. Såret är nu ungefär som  en enkrona. '

Skall tillbaka på måndag till distriktssköterskan.

Även efter att hon slutat ta hand om detta sår skall jag besöka henne 1ggn iveckan.

Detta för att ”rengöra” Picc-linen när den är insatt.

Blemman på magen håller på att torka ut. Har en ny liten bredvid men även

den är på väg bort.

Sedan finns det några små plitor av samma typ men de är under kontroll.

 Alla blemmorna är lite lila och de tar tid att blekna.

Så jag mår oförskämt bra!

Har varit ute i solen och gått lite. Vad skönt det kan vara! Man blir direkt mycket piggare!

Behövs inför nästa vecka då det blir full fart.

Måndag- distrikssköterskan för omläggning av såret på låret

Tisdag – till USÖ för insättning av Picc-line samt läkarbesök

Onsdag – till USÖ för cellgiftsbehandling

Men just nu tänker jag ha en riktigt skön helg  med familj och vänner.

Skall först åka till  syrran och hennes make och gratulera i efterskott för  att dagen

därpå åka till  J och J för den traditionella Halloween kvällen.

Ha det!

Puh

“What day is it?"
It's today," squeaked Piglet.
My favorite day," said Pooh.”  *

Vaknade och kände att lymfkörtlarna på halsen börjat svullna. Hade tom lite ont i halsen och huvudet känns större än vanligt.

Det torde inte vara många dagar kvar innan det vänder, innan de vita blodkropparna ökar och jag blir mindre mottaglig mot bakterier. Men i dag förlorade jag mot bakterierna.

Idag blir det alltså inte mycket gjort. Ingen promenad, inte ens gå-bandet.

När man ligger mycket får man ont i ryggen så det är svårt att hitta sätt att vila på som känns skönt.

Jag hoppas att jan kan klara mej utan penicillin denna gången. Kan inte vara bra att behöva äta så mycket. Räcker med all kortison- oavsett tabletter eller salvor.

Det är ju inte så långt kvar till nästa behandling. Den 30 skall jag få  PICC-linen och den 31 ny cellgiftsomgång. Tiden går fort.

Jag behöver vara pigg nästa vecka. J skall operera sin hand. Nu innan operationen har han mycket ont och det kommer att ta sin tid innan det slutar göra ont. Han har ont i den andra med men där kan ingen operation göra något.

Efter operationen kan han inte göra så mycket. Tur att A är hemma. Hon kommer att hjälpa till. Men man vill ju kunna göra så mycket som möjligt själv. För man kan ju vila emellanåt. Fast om man har feber och värk då blir man liggande och får inte något gjort.

A håller på att baka. Skall bli någon form av kladdkake kaka. Skall bli gott till kaffet.

Nej, jag tror jag vänder på mej i soffan och blundar lite. När jag vaknar är nog kakan klar.

Man ska nog vara lite mer "Nalle Puh-ig"!

God eftermiddag!

(http://www.goodreads.com/author/quotes/81466.A_A_Milne)

* Carpe Diem

Bara bröst

Partiell mastektomi

Utdrag ur text  från cancer.nu
"
Vid en operation tar en kirurg bort tumören i bröstet. Vid bröstcancer opereras ofta bara den del av bröstet där tumören finns, en så kallad partiell mastektomi. Den här metoden används om tumören inte är större än tre till fyra centimeter i diameter. Ingreppet brukar kombineras med strålbehandling av den del av bröstet som finns kvar."

När man får bröstcancer står det klart att man måste opereras, man har inget val.

Hur mycket man tar in av vad som skall ske och hur man ser ut efteråt tänks det nog olika på.

Min läkare på mammografin berättade att man skulle ta bort en tårtbit och att bröstet skulle sjunka
 in där det sedan skulle fattas ”bröstvävnad”, man kanske kunde dra åt lite så hålet inte skulle bli så stort.
Just då tänkte man mest att det ordnar sig.

När det var dags att komma till kirurgavdelningen berättade den kirurgen bryskt när jag
frågade att det var klart det skulle bli ett hål och det var inget att göra något åt.

Lite mera av  ”är du inte lite för gammal för att bry dig”.

Strax efter operationen så var bröstet helt ok.  Det såg ut som det andra.

Idag har skinnet dragit ihop sig där ärren är efter operationen och det har blivit en tjock ärr vävnad.
Tjejen i sängen bredvid berättade att vävnaden kommer att mjukna upp om ett år. Om den nu inte
gör det vad kan man göra åt det?

Kollade lite på nätet men det tycks som om bara de som tagit bort bröstet helt kan få sk

Rekonstruktiv/plastik operation av brösten.  Det blir till att fråga min läkare på onkologen
så får hon väl ta upp det med kirurgerna.

Ingen stor sak men jag vill veta!

Lite exempel jag hittat på nätet på hur olika det kan se ut efter operation (partiell mastektomi).

Så olika det blir. En del syns knappt inget och andra får det värre. Detta lite beroende på hur mycket man tagit bort och hur nära "ytan". 
De flesta har två ärr där det ena är efter lymfkörteln (portvaktskörteln ) eller flera körtlar och sedan vid själva tumören i bröstet.  På den sista bilden kan man se ett ärr precis  uppe vid armhålan ( lymfkörtelar) och sedan ett ärr vid sidan på bröstet. Denna bild är tagen 14 dagar efter  en operation och ännu kan man inte se om det kommer att bli ev ärrvävnad  av olika format/storlek och som kan förändra  formen av bröstet. 


Nej -jag kommer inte att lägga upp  någon bild på mej själv!  Det är lite för privat. Men kanske min berättelse och bilderna kan hjälpa andra att förstå  vad som sker eller ska ske och hur olika det kan bli.

Nu ska jag vila efter att ha ätet en rejäl ärtmiddag med alla tillbehör. Fast jag hoppade över snapsen till sillen och det var bara 1mm punch i min skål men pannkakorna har lagt sig som en tyngd i magen. Men gott var det.

Go´kväll

Värkligheten

Värk?

Det har nu gått drygt en vecka sedan sista cellgiftet och herceptinet men konstigt nog är jag i mycket bra form. Har nästan inget ont. En kväll och en natt hade jag ont men sedan är det väldigt lite jämfört med de andra gångerna.
Jag försöker antingen gå ut och gå men om vädret inte tillåter så får det bli en tur på bandet. De dagar jag inte hunnit eller orkar så har också värken varit värre!
Kanske är det bra med en promenad.
När jag säger promenad menar jag det. Jag går mellan 30 -45 minuter i lite raskare promenad takt dvs upp till 3,5 km/h.
Inte bra att gå fortare då det tar på krafterna.  Med tanke på hur musklerna spjälkar mjölksyra så är nog detta lagom takt och tid. Cellgifterna skall ju bryta ned vissa celler så det gäller att inte ta i för mycket.

Infektionerna

Jodå de finns kvar, de hemska blemmorna (såret på baksidan av låret hanteras av distriktssköterska).
 Någon enstaka ny men de gamla bleknar sakta, sakta.
Vore skönt att bli av med dem. Just nu blir det hemskt mycket tvätt då jag byter allt inkl handdukar varje kväll.
Handdukar, kläder, pyjamas motsv blir en rejäl hög varje dag. Allt i kampen mot infektionerna.
Tror att handspriten gör sitt till. Har i alla fall inte fått några små infektioner som jag brukar av tex skrapsår. 
Men vi sa inte ropa hej ännu.
 En knapp vecka till kommer jag att fortsätta gå ner i immunförsvaret innan det vänder strax innan det är dags för ny behandlingsomgång. Så nu håller jag mej undan andras bakterier. Räcker med familjens!

Mindre och mindre (ja blemmorna men inte jag dessvärre)!

Mellan himmel och jord

Konstigt att jag mår så bra. Nästan som om man inte vore sjuk. Fast när jag får för mej att tex dammsuga så tar orken slut fort. Får sätta mej ned och vila. Kroppen känns ju mer eller mindre hela tiden. Men jag mår bra.

Ett par vänner som var här tyckte att jag var som vanligt- och det var skönt för jag är som vanligt.

Jag känner mej som vanligt fast med influensa utan feber- ont i kroppen, ont om ork. Det är bara när jag blir så pass sjuk så jag måste ta till penicillin  eller när värken blir för stor som man inte känner sig som vanligt men mesta av tiden "som vanligt". 

Som vanligt innebär också att huvudet är som vanligt. Hjärnan slutar inte fungera utan går på som vanligt, vill bli stimulerad. Så det kan bli väldigt långa dagar. Som tur är finns det en del att läsa från jobbet. Annars blev jag tokig.

Eftersom jag inte gillar TV såpor så är det ju inte mycket att se på. Häromdagen tittade jag på Kunskapskanalen och lärde mej om Portugals historia vid upplysningstiden då  Portugals huvudstad drabbades av jordbävning och tsunami. 

Men bara TV räcker inte som vare huvud eller kropps stimulans!

Riskhantering

Att ta hand om blommorna i trädgården just nu innebär en ökad risk för infektion. Jord innehåller mycket bakterier.

Att flytta trädgårdsmöbler- passa sig för stickor.

Att städa – ökad risk för infektion pga att jag kan skrapa mej eller liknande

                    och bakterier kommer in i såret

Att skära grönsaker/kött –ökad risk att skära sig (och det är inte ovaligt när det gäller mej)

                    ökad risk för infektion

Att gå i affär/handla/besöka jobbet – ökad risk för att få bakterier/virus från andra man möter

Att bada – risk för bakterier kommer in i sår och efter PICC-linen: inga bad eller bastu

Så utöver orken får man göra en riskhanering beroende på var i 3 veckors perioden man befinner sig.  Tur man har handskar, dusch och skaffat lite handsprit!

Man kan inte ge efter för allt!

Nej dags att göra lunch- i förrgår gjorde jag pannbiff, idag blir det svampomelett med grönsaker. Jag är bra på att tvätta mina händer nu för tiden!!

Ha en bra dag!

Ett antal timmar senare har jag fått lite värk så nu ligger jag på soffan och vilar. Tog en tablett så det blev lite bättre. Fortfarande inte alls lika illa som de första gångerna.

Ha en bra kväll

Stilla lunk

Vän relaterat

 

Igår kom S på besök. Det var ett tag sedan vi träffades så det var jättekul. Vi åt lite lunch, pratade, pratade och tittade på kort från hennes kör resa. Otroligt fina foto, man var nästan med på resan.  Blev avundsjuk på deras upplevelse,

 Blommor, choklad och en god bok. Vad mer kan man önska! Tackar!

Vi blev sittande länge och jag fick betala det med att få hemskt ont i ryggen men det var det värt!  Gärna fler sådana besök.

Väl i säng fanns det bara en ställning som fungerade - sova på mage. Det brukar jag aldrig göra men då kändes inte ryggen. Så när jag vaknade på morgonen - inget ryggont mer.

Jobbrelaterat 

 

På förmiddagen idag fick jag ett tjänstebesök av min chef och den tjänsteförrättande under min frånvaro. Vi diskuteradetjänst , drack kaffe, åt av den medhavda chokladen  och så hade några timmar gått.
 

Kontaktade HR Direkt efter lunch för att få reda på när fakturan kommer på det som jag fått ut i lön för mycket. Nu ligger PRIO nere så det kan man inte säga utan jag får vänta tills den 23 okt. Likaledes gäller var min ersättning för läkarbesöken är (alla underlag var mottagna av HR  den 21 sept enl  stämpeln på det berömda ”Beslutet" jag fått tillbaka och som gick in samtidigt). När det gäller mediciner måste jag ha stämplar i ”frikort”. Lite roligt för enligt Apoteket har man slutat med det. Jag har nämligen begärt att få det av dem men icke. Men detta var inte något som HR kände till och hade lite svårt att

acceptera. Dock syns det på kvittona från Apoteket där en uppräkning sker med automatik varje gång man hämtar ut ett recept.

Får se hur detta kommer att ordna sig.

Under eftermiddagen var det dags för telefonkonferens med andra  kollegor på jobbet. Snabbt avklarat ärende.

Sjuk relaterat

Sedan raskt vidare till distrikts sköterskan för omläggning av såret på låret.

Jo vist hade de blivit lite värre. Inget att klaga på ännu men vi får se hur det är på torsdag när de vita blodkropparna ytterligare minskat.

Hem relaterat

Idag fanns det ingen lägenhet att söka till grabben uppe i Luleå  hos Lulebo.

Det brukar  i alla fall finnas minst 1st varje dag.

Otroligt att det ska vara så svårt att hitta något. Vi har sökt över 70 lägenheter vid det här laget. 

Lulebo. SBF, Galären, Linqvist, Blocket, DN, Ackelius, HSB, och studentbostadsservice.

Ingen framgång ännu.

Hittade en just på blocket. en 1:A för 4800/månad. Inte billigt direkt.

Nya tag imorgon, Go kväll!

Vi är fler

Min mor

Det är inte bara jag som har lite problem i familjen.

Min mor, som inte direkt till åldern är någon ungdom  men som jag själv till sinnet, hade fått problem med höfterna och började få svårt att gå samtidigt som hon har ont hela tiden, tyckte att det var dags att operera sig som hennes syster hade gjort.

Sagt och gjort hon tog upp detta med sjukvården som startade en process.

Under denna tiden upptäckte man att  mamma hade en fläck på ena lungan så någon operation var det inte att tala om förrän man hanterat lungan.

Mamma har nu gjort ett antal resor ner till Göteborg och strålats. Man kommer att göra en uppföljningskontroll igen senare i år/ början av nästa år men om allt fortsätter som det ska så är fläcken på lungan ett minne blott. Hon har nu fått remiss till KSS i Skövde för att förhoppningsvis få höfterna opererade.

Å vad jag hoppas att hon får operationen gjord. Det skulle betyda mycket att slippa vara inlåst i lägenheten. Vi människor mår bra av att möta andra.

Å jag själv

Ännu har inte värken satt igång ordentligt. Fick lite ont i gårkväll. Botades med en bättre värktablett så jag sov riktigt bra. Imorse var det borta men nu ikväll börjar det kännas igen.

Då vädret inte var det bästa idag gick jag på löpbandet under det att jag tittade på TV. Sakta mak, 3,4km/h i 45minuter. Det känns rätt bra att röra på sig och jag tror att jag orkar mera och att värken blir mindre.

Vänner

Nu ikväll kommer ett par vänner och vi ska göra lite hemmagjord pizza. Skall bli gott.

Imorgon kommer en annan vän på besök. Medan J åker med kompisarna till Grythyttan och tittar på sin whiskey tunna kommer S och hälsar på mej. Ska bli jättekul. Det var ett tag sedan vi träffades sist.

Jag ser framemot besöken. Vänner och familj accepterar att man ibland inte riktigt orkar

utan kryper ihop i soffan under en filt. Det känns bra!

Ha en skön kväll!!

Det kan bli bättre!

Trött

Sov hemskt dåligt under natten. Inte pga av behandlingen utan av gårdagens störmoment.
 Gav upp och gick upp ovanligt tidigt.  Drack stora mängder kaffe så nu har magen gett upp.
Naturligtvis har ju ätandet av penicillin och behandlingen påverkat  magen men det som "putte"
mej över kanten var nog kaffet. Man får inte vara långt från toaletten.

Tröst

Fast jag har fått presenter att trösta mej med.
Vinet får vänta lite till då jag dels inte får dricka ännu och jag vill ha
tillbaka smaken först  men chokladen den åker ner direkt- oavsett om det är bra för magen eller ej!
  Tack mina vänner!!

Stöd

Idag var det dags att åka till distrikts sköterskan i Hallsberg för att byta bandage. Blev mycket väl omhändertagen och bytet gick bra. För att säkerställa hur utvecklingen går så bokade hon in flera tider hos sig själv. Det är bra för då är det samma person som följer upp och direkt kan märka ev förändringar.
Såret ser bra ut men det finns ju ingen sårskårpa. Fick med mej reserv bandage ifall något händer under helgen.

Stilla stund

Är rosig och varm om kinderna och trött. Kommer att vila resten av dagen. Bäst att vila upp sig innan värken kommer, för kommer gör den. Sakta men säkert kommer jag att må lite sämre kroppsligt, det ingår i behandlingen.  Märks lite att det börjat ta- lätt att blöda näsblod igen. En liten snytning så rinner det rejält.
Konstigt nog så gör det inget , man skall bara gå igenom det så blir det bättre sedan. Visst är det jobbigt stundvis men man börjar kunna stegen nu och ser framemot att de kommer för sedan blir det bättre igen. Så ska det nu vara i ytterligare 3 behandlingar.  Alltid skönt att ha en plan att hänga upp sig på.  I vissa lägen vill vi människor att planen följs, att det går på räls, inga avvikelser.
Fast jag har alltid varit dålig på sådant som går på räls. Jag är normalt lite mera - jaha jag måste byta väg, eller tycker det som går på räls är tråkigt.
Just nu gillar jag vissa rälsar!!

Ha det!

Dagen D+1

Ned på jorden igen

Så fort det går att komma ned på jorden igen Det enda som krävs är ett mail.

Nu kommer nästan en hel vecka innan vi kan reda upp detta å inte mår man bra av det. Magen knyter sig. Det var inget som kom från sjukhuset eller någon vän. Känns som om man är lite borträknad av vissa.

Å upp igen- Hoppa över kyrktorn

Idag gjorde jag åter en omöjlig sak. Jag är ju jätterädd för sprutor men har idag tagit en alldeles själv och utan problem eller tvekan. Man kan göra mycket när man är tvungen. Med rätt stöd kan man förflytta berg!

Mediciner

Imorse tog jag de sista kortisontabletterna. Det kommer något annat sedan men jag hoppas
de inte skall göra en så pigg på kvällarna.

Den sista penicillin tabletten för den här kuren tas ikväll.

Kortisonsalvan skall jag ha att nästan en vecka till.

Snart börjar jag nog äta alvedon eller liknande när  värken sätter in. Den bör komma imorgon eller på fredag så sedan har jag en tid framöver när man har rätt ont. Kan vara upp till en vecka med varierande värk.

Kontenta

Jo, jag mår bra. Kroppen har lite ont emellan, kan vara rätt så orkeslös stundvis men humöret

är rätt bra. Psykiskt mår jag bra, inget orolig eller liknande utan känner mej stark,
faktiskt riktigt stark.

Mitt blodtryck har gått ner rejält, naturligtvis beroende på att jag nu vilar mycket.

Man behöver känna att man har stöd från arbetskamrater , vänner och familj, det värmer och gör en starkare.

Så till alla som läser detta

Vissa dagar är jobbiga kroppsligt/fysiskt för att man har ont, feber eller bara inte  har någon ork.

Men över alla dessa dagar ligger ett starkt täcke av säkerhet, framtidstro- snart är jag åter på benen!

Jag är en envis människa!

Medicinsk behandlingsenhet onkologi

Jag har lämnat min bloggadress till personalen på Medicinsk behandlingsenhet onkologi vid USÖ.

Om ni som är anställda  ser något sakfel rätta gärna till det.
Det kan vara så att jag fått något om bakfoten och felaktigheter  i fakta vill jag helst inte ha.
Tack på förhand.

Dagen D3

Sååå trötttt

Somnade efter 3 inatt och upp 7. Å vad jag var trött. Kortisonet boostar upp en så det är svårt att somna.
Man går på högvarv helt enkelt. Men till slut tar det kroppsliga över - vill sova.
Så jag somnade lite på soffan vid 16 tiden
Men jag slipper snart kortisonet. Imorgon bitti är sista omgången. I och med att jag slutar med medicinen för HER2 proteinet slipper jag även kortisonet. Dock kommer jag att få något annat att äta men vet inte riktigt än vad det är.


Frukost som igår dvs 12 kortisontabletter, 1 penicillin, 1 magtablett och smörja mot blemmor.
Åkte till sjukhuset och var där 08.15 . Gick direkt till Kem-labbet. Man fick prova 2 ggr innan man fick ut något blod.
Sedan en väntan på  1h och 20 min.
Tog en liten fika, kollade jobb post och sedan ddagens höjdpunkt- leta lägenhet till grabben i Luleå.
Som vanligt nästan inget att söka.
Det blev likadant på onkologen med att fåå in nålen i armen så efter 2 försök hämtade systern en ny syster
å vips så fungerade det. Smart drag att byta ut sig själv för jag vet att ibland går det ilås å då är det bara
att lämna över till någon annan.  Så jag var nog  lite besvärlig idag.
Nästa gång skall man sätta in PICC-line.

Beskrivning PICC-Line


Fick en rumskamrat från Kumla som hade samma problem som jag. Hon opererades 2 dagar innan mej och
har redan fått sin PICC-line. Som jag uppfattade det så var det hennes tredje gång med och hon var liksom
 jag med i testgruppen för HER2 proteinet. Vi har samma snygga frisyr men dvs peruk och ont om eget hår! 
Vi sa på skoj att de kunde boka oss samtidigt i fortsättningen. Vi har ju samma resa!
Sedan skall hon göra 3 veckor strålning mot mina 5.

Så vi är alla lite olika fast vi har samma sjukdom. olika reagens på medicinerna,
vi hanterar vår situation olika men vi har samma mål- bli friska!!

Imorgon skall jag ta min spruta hemma själv. Om det går bra kommer jag att lägga upp en bild
på bloggen imorgon efter kl13.


Go´kväll!

Dan före omgång 3

Frukostmeny

Idag var det den stora frukosten

1 tablett mot  magkatarr
1 tablett penicillin
12 tabletter kortison i lite vatten
1 kopp kaffe
1 smörgås
Låter inget spännande.

Åkte in till Hud kliniken och träffade min läkare. Såret bättre men inte läkt. Kommer att behöva gå hos distriktsköterskan
i Hallsberg 2ggr i veckan för att lägga på  en form av antibakteriellt omslag och måste tala med onkologen imorgon. Risken är stor att jag får en värre infektion när cellgifterna går igång eftersom såret ej är läkt. Kan bli en lång historia med andra ord.
Glad i hågen ringde jag till Hallsbergs distriktsköterska och telefonsvararen sade: det finns  INGA LEDIGA TELEFONTIDER! Sedan kopplas samtalet ner efter att de lämnat ett nummer för akutärenden.

Inga lediga telefontider, det mest underliga svar jag fått så jag skickade ett mail istället då jag måste komma dit denna
veckan och byta omslag och "plåster". De ringde upp omedelbart! Var också förvånade över att det inte fanns några telefontider kvar.  Fick en tid på torsdag.

Fortsatt meny idag blir

13.30  Lunch-ingen ´medicin!

15.30  Mellanmål
1 tablett penicillin

18.00 Middag- ingen medicin!

21.00 12 tabletter Kortison
Insmörjning på blemmorna med Kortisonsalva

23.30 Youghurt
1 tablett penicillin

Fullt upp med att komma ihåg all medicinering. Tur det bara är 3 likadana dagar kvar!

"Plåstret= större än såret (ca 10*10cm). Såret ca 1,5cm i omkrets, man kan ana utbucktningen där själva omslaget med bakteriedödande ämnet finns.

Inför steg 3

Kampen mot klockan

 

Nu är det dan före dan. På tisdag är det dags för nästa cellgiftsbehandling.

Då måste såret på låret vara nästan läkt för sedan går det fort nedåt med immunförsvaret igen.

Jag vill helst slippa ha något sår alls men så blir det inte.

Jag skall till hud kliniken imorgon så då får jag höra vad läkaren säger.

Men det går fort att bli bättre. I fredags var det marknad i Hallsberg. Alltid lika roligt att gå på.

Såret i låret kändes  nästan direkt så jag kunde inte vara där så länge.  Varje steg gjorde ont.

Men idag kunde jag gå 1 km utan att det gjorde ont.  Så vad hinner det inte bli till på tisdag!

Jag har ännu en del penicillin att äta upp (tom onsdag) och kortison som skall smörjas in på blemmorna varje kväll.

Fram till i fredags var det morgon och kväll. Man får använda särskilda kläder för kortisonet färgar kläderna gula.

Jag behöver kunna komma ut och gå åtminstone 30 min varje dag för att orka behandlingarna bättre. Dagens promenad var den första på flera veckor. Redan efter första cellgiftsbehandlingen fick jag problem som gjorde att jag inte orkade gå. Så jag har tappat en hel del kondition och den lär jag inte få tillbaka förrän allt detta är över.

Mina blemmor börjar torka ut. De är fortfarande lite lila men de bleknar för varje dag som går.

Det hår jag har kvar blir allt tunnare. Fast jag hade nog trott att allt skulle vara borta nu.

Det ser ut som om hårfästet klättrat högre upp men det beror på vinkeln på kortet

 

Skönt att inte ögonbryn och ögonfransar försvinner som håret och om man tappar dem är det i samband med den sista behandlingen om jag förstått det rätt. Samtidigt så efter den sista behandlingen kommer kroppens celler att börja hämta sig (nja 3 veckor efter) så då börjar allt hår växa igen Med tanke på växthastigheten så någon gång fram i mars – april har jag kanske lite eget kort hår att visa upp! Kul att se om det har förändrat sig. Kanske äntligen att jag kan få lite självfall!

När A-C var här upptäckte jag att jag hade missat det här med strålningen. Det är inte 5ggr utan varje vardag i 5 veckor som det ska vara. Det kommer att bli jobbigt att åka in till sjukhuset varje dag för detta. Får se när vi ska börja med det. Måste väl vara i bättre form efter cellgiftsbehandlingen förmodar jag så jag har lite bättre immunförsvar.

Nåja, den dagen den sorgen.  Inget att bekymra sig för nu.

Solen skiner, luften är klar, dags för en promenad i trädgården. Vi har en del blommor som måste tas in för vintern så J och A har en del att göra. 

Jag är bra på att peka  och hämta kaffe J.

Ha det!

Uppåt, uppåt

Å en sån dag!

På förmiddagen kom A och A-C och hälsade på.  Värmde att de kom. Vilka vänner!

Hur många går upp tidigt, sätter sig i en bil och kör från Stockholm ner till Hallsberg, hälsar på mej under några timmar och sedan åker hem igen! Bara resan tar 5-6 timmar ungefär!

Deras besök kommer jag att glädjas åt länge, långt efter att den lyxiga chokladen tagit slut.

Under eftermiddagen var det dags att åka in till sjukhuset för att få såret omlagt.

Läkaren tittade in och berättade att det var stafylokocker i såret. Inget konstigt, de finns på huden jämnt men jag som har en sämre immunförsvar klarade inte av dem utan fick en rejäl infektion.  Såret hade blivit mycket bättre. Jag skall åter på måndag för ny omplåstring och uppföljning.  Även blemmorna håller på att torka ut även om det går sakta och inte ser så roligt ut

Så efter denna sköna dag blir det nu bara vila. Hoppas kunna vara så stark imorgon att jag orkar gå någon timma på Hallsbergs Marknaden. Men det får bli bilen ned till centrum för ovanligheten skull!

Mellandag

Nu vill jag ha medicin, medicin.....

Otroligt vad fort saker blir bättre. Mitt finger där jag skurit mej, har blivit hyfsat bra under natten. Inte lite svullet, ömt och lätt att gå upp. En del av blemmorna (de mindre) har bleknat rejält.

Men med lite av godo kommer även lite av ondo. Känns att jag har något på gång i kroppen då jag har lite ont i halsen eller rättare sagt i körtlarna i halsen. Sä bäst att det det lugnt. Vill gärna vara i toppform  tills på tisdag när allt vänder igen.

Så jag räknar med att penicillinet och kortisonet gör sitt, så skall jag göra mitt dvs vila och äta, dricka rätt.

Längtar ut.skulle så gärna vilja ta en promenad. Få röra på mej lite och andas frisk luft. Få lite sol i ansiktet.
Denna omgången har det inte blivit något nästan. 3 ggr på snart 3 veckor. Hoppas det blir bättre så jag kommer ut lite i helgen.

Hörde om någon journalist som nyss fick cancer och han skulle arbeta trots cellgiftsbehandlingen. Han kände inget. Fast det var dagen efter första behandlingen sedan har jag inte hört något om honom. Skulle förvåna mej högligen om han orkar arbeta heltid. Många är i bättre form än jag. Jag får nog lära mej att hålla fingrarna borta från sådant som kan ge infektioner såsom burkar, jord, häckar, mm.
Jag har en viss benägenhet att hitta nya aspekter i redan kända sjukdomar eller andra orsaker som kan behöva sjukvårdsstöd.
Men det tar vi en annan gång.

Lite fördel med att vara hemma. Om inte Internet funnits så hade jag väl blivit galen.  Nu kan man "skriva" något till någon och få svar nästan direkt. Förr tog det flera dagar -skriva, stoppa i kuvert, gå till posten, vänta flera dagar en vecka, innan man fick svar. Nu kan man också hitta information lättare om saker som intresserar.

Det enda man fortfarande inte kan hitta är en lägenhet åt grabben. Det var lättare att hitta åt dottern i Stockholm än vad det är att hitta åt grabben i Luleå. Stort misslyckande för LTU och Luleå. Varje dag söker vi minst 2 lägenheter. Kön för vissa studentlägenheter är flera år. Idag står han som nummer 18 för en etta med köks skåp på 25kvm. Kön är på 37 personer.

Jag blir så trött....
Får väl glädja mej åt att fakturan från försvarsmakten inte kommit än. Men det har ju heller inte ersättningen för mina läkarbesök heller gjort och de skickades in samtidigt som den berömda "Beslutet". Konstigt att det tar sådan tid när kravet gick så fort att meddela.

Gäller att hålla reda på kredit och debet. Som tur är tar jag kopior på allt. Det har hänt en gång förut att alla mina kvitton försvann.

Jag sparar även alla mail för minnet är så kort.

Å andra sidan sparar jag även en kopia av kopian någon annan stans.  Yrkesskadad?

Det var ialla fall tur att världen blev lite mer datoriserad.  Vad tråkigt jag skulle haft nu annars!

Nä, dags att ta en tur ut i den digitaliserade världen!

Ha det

Å all annan skit

Status uppdatering

Dags att uppdatera min status

Värdena borde nu börja bli bättre inför behandling nr 3 den 9 okt men det hjälper mej inte just nu.

Hudkliniken

- inget drekt svar vad som orsakat mitt fula sår och de blemmor jag har, De har rengjort såret och lagt om det.
Påbörjar idag ny penicillinkur (3 tabletter om dagen tar både stafylokocker som streptokocker) samt
fått en kortisonsalva att stryka på de blemmor som är kvar.

Återbesök på torsdag för att lägga om såret.

Så nu är det bara att vila och hoppas att medicinen sätter in och hjälper till att stärka min kropp så jag kan ta hand om infektionen. Fast jag tror att det kommer att ta tid.

Man klara inga bakterier eller annat. Skar mej på fingret i fredags på konservkanten. Har givet en liten infektion samt att det inte vill sluta blöda riktigt. När det väl verkar slutat så går det tex hela natten och på nmorgonen använde jag fingret och då brast ena sårkanten lite.  Fram kom ett antal blod droppar så var det dags att byta plåster.

Inatt lyckades jag blöda näsblod. Kliade i näsan och gjorde ont av torkat blod och snuva så jag "görade" till näsan som vi västgötar säger, då lossnade en torkad bit och vips - massnäsblod. In med en vriden pappersnäsduk en stund så gick det över men det ser värre ut än vad det är på näsduken då den fort sög åt sig blodet och blev röd på ett stort område.

Pga cellgiftbehandlingen så är man inte bara infektionskänslig utan även tex  HB värdet blir mycket lågt och  blodet har svårare att levra sig. Därav att jag blöder så lätt och skador har svårt att läka.
Så gifterna slår naturligtvis både mot vita som röda blodkroppar.

Så idag vilar jag resten av dagen medan min familj får slita för att få iordning i trädgården ( alla utemöbler, blommor  mm ska in), källaren måste städas så allt får plats och sedan är det det vanloga inom hemmet (tvätt, strykning, städing, handling, matlagning mm)


Lite orkar jag som tur är emellanåt!