Bloggportalen statistik

Bloggportalen statistik

fredag 28 december 2012

Filten över huvudet

Två steg framåt, ett steg bakåt


Plötsligt blev jag så där  trött. Så där trött som jag skrev om häromdagen.
Man kan knappt hålla sig vaken. Det är inte som
när man behöver sova utan såväl kropp som själ har bara ingen ork kvar.
Jag skulle kalla det utmattadstrött. Som om det inte finns tillräckligt med
syre i kroppen. Det varade i kanske 3 timmar. Fick lägga mej på soffan.
Orkade inte sitta upp i fåtöljen. Att man bara kan bli så oerhört trött.
Man somnar hela tiden till och från. Det går bara inte att hålla sig vaken.

När jag vaknade imorse var jag trött, inte som kvällen innan men trött
och frusen. Kollade febern = 36,2. Klart man fryser då.
Fick en så fin sweatshirt-tröja med huva av grabben. Tog på mej den
 och sedan en filt över kroppen men fryser ialla fall.



Liggande i soffan!

Det kommer inte bli mycket gjort idag. Planen var att stryka men det tror jag får
vara trots att det egentligen behövs. Ikväll ska vi hämta lite kött
så jag hoppas jag är piggare då. Måste till affären med för att handla lite daglig varor.

Nu blir det varm soppa och smörgås, sedan soffann och titta JVM.

Inga stora jobb idag alltså, inte ens en promenad i solen.

Ha det!

onsdag 26 december 2012

Mot nya mål!


Dreams are necessary to life. 

Anais Nin


Så har den ”sista” uppförsbacken startat. Det är nu 2 veckor sedan sista cellgiftsbehandlingen. Tidigare skulle det varit 1 vecka till nästa behandling men inte denna gång.
Känns skönt att jag inte ska ha någon mer behandling. Det finns några ”förbättringsområden” som det skall bli skönt att få igång! Så jag hoppas att börja märka lite förbättringar i slutet av januari! Men det kommer att ta tid innan man är "återställd".

Håret

Håret kommer att börja växa, ögonbrynen komma tillbaka och ögonfransarna bli bättre (de är inte helt borta ännu). Har inte hittat hur lång tid det tar för ögonbryn och ögonfransar att växa. Men jag har förhoppningsvis någon form av frisyr ,om än mycket kort, till midsommar.
Nackdelen blir att man får börja raka sig under armarna igen. Det har inte behövts på länge!!



Naglar

Tidigast om ett halvår kommer mina naglar att vara återställda. Just nu är de vågiga och ännu vet jag inte om jag tappar dem eller inte. Ibland gör man det. Särskilt vackra är de i alla fall inte!

Hud

Huden är just numera pergamentsaktig. En rejäl ansiktsbehandling skulle sitta bra! Eller egentligen en behandling av hela kroppen. Huden är torr och oelastisk på grund av cellgiftsbehandlingen. 
Kanske en dag på spa kan hjälpa. 

Kondition

Ska bli skönt att börja orka. Har gått upp en del i vikt de sista cellgiftomgångarna (varju inte smal direkt innan heller) så jag har en del att träna bort och försöka ”äta” bort. Ännu är jag inte tillräckligt stark. Kanske i mitten/slutet av januari är jag så pass fysiskt återställd så man vågar sig på lite hårdare träning och minskning av kalorierna.

Mage

Ser framemot att slippa äta medicinen mot magkatarren. Snart kan man börja äta normalt utan att vara rädd för att magen inte skall kunna hantera det, Slippa få ont eller knappt kunna sova för at maten är på väg upp i halsen.

Nästa behandlingsplan

Från den 9 januari kommer jag att åka in till USÖ varje dag för strålningen. Förhoppningsvis ska jag veckan därpå börja arbetsträna. Se om jag orkar jobba lite varje dag. Min plan är att när sjukskrivningen går ut i februari kunna vara igång igen.
Allt hänger på tre saker
1 Jag måste få tillbaka orken.  Av cellgifterna kan man bli väldigt trött. Ibland känner jag av det. Trötthetssymptomet kan tydligen vara kvar i flera år. Fast jag tror inte det drabbar mej. Känner mej piggare för varje dag
2 Man kan få ”brännskador” och bli ”trött” av strålningen.
3 Måste bara hitta något att ha på huvudet. Är inte säker på om jag orkar ha peruk. Den är för varm och sitter inte fast ordentligt. Kanske någon form av sjal blir lösningen. J

Idag ska jag gå lite på löpbandet. Tar mej en tur medan jag tittar på TV:n. Det blir ingen snabb tur utan i lagom promenadtakt. Ännu är inte blodvärdena återställda så syresättningen är inte den bästa.

Men min största längtan just nu är att snart kan jag äntligen bada! Utan att få någon otäck infektion. 
Tänk att få sänka sin kropp i varmt vatten och bara ligga och njuta!  
Var beredda med badtunnan i januari  J och J för då kommer jag!

Så, ha en bra dag för nu är det dags för en promenad!! 

onsdag 19 december 2012

Det hänger inte på håret!

Any idiot can face a crisis - it's day to day living that wears you out.
Anton Chekhov



Idag var det dags för ett besök eller två på strålbehandlingsenheten vid USÖ.
Först fick jag träffa en läkare som talade om vad som skulle ske, hur länge och eventuella komplikationer.
Sedan var det dags för att skannas av dvs genomföra en datortomografi.

Läkare berättade för mig att strålningen kommer att ske i 4 veckor. Först 3 veckor strålning där tumören satt sedan ytterligare en vecka på hela bröstet pga storleken på tumören. Den var på gränsen att gå upp en grupp i deras mätsystem.
Eventuella problem?
1 Man kan börja känna trötthet efter 2 veckor och det kvarstår i 2 veckor efter avslutad behandling
2 Man kan få något som liknar brännskador (från rodnad till blåsor)
3 Strålningen kan skada hjärtat och dess kärl (all strålning ger skador som inte kan ”läkas”).

Jaha- jag konstaterade att nästan all medicin (gifter- tablett eller spruta, strålning) riskerar ge skador på hjärtat. Fast om man inte tar dem är man garanterat död rätt snart. Så det är inget som bekymrar mej. Risken är rätt så låg dock. Dessutom skall jag imorgon på hjärtkontroll
där man kommer att skanna av hjärtat igen. Så jag följs upp ordentligt!!

Datortomografin var intressant . Den trevliga sköterskan talade om att jag skulle försöka hitta en bra ställning i maskinen för så skulle jag få ligga exakt likadant varje strålning  i 30minuter!
Så det var bara att försöka hitta en ställning som jag trodde jag kan ligga stilla i. Sedan lade man ”snören/tejp” på bröstet och tatuerade mej på 4 ställen, dock bara  en liten prick. 2 gånger lyckade hon träffa en nerv så det gjorde ont men det gick snabbt över. Så blev jag fotograferad och inmätt av både vanlig kamera och skanningsmaskinen.
Utifrån dessa bilder skall man sedan planera strålningen (djup, bredd mängd).


Markering (1 av 4)  med tusch och sedan i mitten en "gaddning"!
En på vardera sida-strax under armarna, och 2  i rad på höjden,  mitt på bröstkorgen

Jag kommer att vara sjukskriven under hela perioden. Om jag orkar börja jobba är det bara bra.

Annars är livet rätt bra. Grabben, som just kommit hem från Luleå och inte sett mej sedan mitten av augusti, skrattade åt mitt fjuniga huvud och sa
:- Du å jag, mamma, varpå vi slog våra knogar ihop som dagens kompisar gör. Grabben har nämligen inte mycket längre hår än mej men det är ju inte så tunt å fjunigt som mitt.


Med Julrosett på skallen!


Dessutom har ögonbrynen sakta börjat försvinna. Får se om jag också tappar ögonfransarna. Läkaren på onkologen sa att ögonbryn och fransar tappar man de sista veckorna om man tappar dem. Huvudhår växer med ca 1 cm/månad men det första som kommer är bebishår!

Största problemet är nog egentligen att jag jämt är mer eller mindre hungrig. Det började någon gång efter 4:e cellgiftsbehandlingen. Ni anar inte hur mycket man kan äta!
Inte bra för figuren men det är klart att den tjockare kroppen passar bra till det rundare huvudet (kortisonets inverkan sk månansikte).

Igår storstädade jag sovrum och vardagsrum. Det gick inte fort, många fikapausar och sk städfilmer gick det åt. Men jag hade vaknat ovanligt tidigt och kan man inte sova är det lika bra att göra något. Så jag städade i princip mellan 8 – 16. Då förstår ni att det inte gick fort!!

 Fick lite huvudvärk av det så det var lite svårt att sova. Tog i lite för mycket. Men jag har märkt att om jag håller mej igång så orkar jag bättre. Annars blir jag så trött om jag inte gör något mer än att vila. Likadant så tycks det som om jag dricker min tomatjuice varje dag blir jag piggare. Kanske ligger det något i att lykopen, som finns bla i tomater, är bra för återbyggnad/reparation  av kroppens celler.
Klart vore det ju bäst om jag kunde hitta någon medelväg mellan att vila och att ”slita”.

Nej, dags att ta en kopp kaffe


Ha det!!

söndag 16 december 2012

Milstolpe!



Idag kunde jag äntligen duscha hela kroppen. Detta utan att behöva hålla undan någon kroppsdel.
Vilken skön känsla! Äntligen kunna köra på med den stora fina duschen och slippa handduschen
och pallen! Kan ni tänka er hur det känns att få vatten bara rinna över hela kroppen.
Jag har inte känt det sedan slutet av september ( slaget om "såret på låret" började då!)
Så idag struntar jag i att jag är så förkyld å hängig. En ny milstolpe är nådd!!

Ser framemot att kunna skura av hela huden och få fram en ny fräsch. Dagens hud är
torr och skrynklig. Man ser nästan smutsig ut på vissa ställen.
Huden har ju inte förnyat sig direkt. Syns tydligt där jag haft dessa "plastplåster"
Huden är lite illa åtgången av de veckovisa bytena av plåsterna.



"Hålet" efter PICC-linen och såren från plåstren.


Nu måste jag först tvätta med tvål och avsluta med en tvätt med barnolja för att behålla
någon form på huden!
Behövs i alla fall inget hårschampo eller balsam :-)

Det är det små stegen som visar att det går framåt även om vägen vissa dagar kan synas lång.
Som just nu när jag är så förkyld. Har ont i huvudet, snuvan sitter fast, måste andas
genom munnen och då vaknar man med en mun som inte känns skön direkt!
Förkylningen och cellgifter med kortison gör ju inte att man mår bättre direkt.
Men jag sover, äter och dricker, lite pö om pö.  Fast ätandet har börjat ta över.
Sakta men säkert ökar vikten. Kortison har en förmåga att öka aptiten. Inget
jag behövde egentligen. Kommer nog att bli lika tjock som julgrisen innan
detta är över :-)


Dags att vila vidare - sport på TV!!

Ha det

lördag 15 december 2012

Horisontellt läge

The future will be better tomorrow.
Dan Quayle

Har drabbats av en rejäl förkylning uppe på allt annat. Inte optimalt.  Igår sov jag bort
större delen av dagen. Under dagtid låg jag i soffan och sov.

Eftersom jag nyss tagit cellgifterna med tillhörande kortison så blir jag stundvis mycket
varm för att strax efter pga förkylningen bli väldigt kall. Så höll det på hela dagen.
Drack nog för lite för jag kände mej lite yr och kom på att jag inte gått på toaletten
på hela dagen. Vilka triviala bekymmer egentligen men jag måste passa mej om
det inte ska bli värre.

Dottern åkte till affären köpte godis (choklad och saltgodis) och julmust. Piggnade till
en hel del. Trodde det skulle bli svårt att somna när det var dags att gå och lägga sej
i sängen men icke då.

Sov ända fram till strax efter 9 och nu ligger jag i soffan igen. Kommer att sköta drickandet bättre
idag. 



 Tur man inte är någon mode docka!
Denna morgonrocken gör sig inte på bild men är rent ljuvligt skön!

En ullfilt över kroppen under tiden jag fryser är skönt och enkelt att sparka av sig när kroppen
 plötsligt  blir hur varm som helst. Den värmen är svår att beskriva.
Det är som om huvudet plötsligt tänkte börja koka.
Svårt att hålla nedkyld och under den stunden det pågår är det jobbigt.
Men enligt sjuksköterskan på onkologen får jag nog vänta ialla fall minst 4 -6 veckor till innan
det är borta.  Får trösta mej med att efter jul minskar  "värmeattackerna" i antal och grad 
för varje dag! Man får inte vara otålig.

Jag är väl inte direkt känd för att vara tålmodig. Egentligen är jag mycket tålmodig men
det finns situationer där jag inte hejdar mej. Oftast situationer som strider mot mina etiska
grundprinciper.  Behöver inte vara saker som berör mej, kan vara andra. Eller när
negligerar personer, situationer eller inlägg. Då kan jag bli som en bulldog!
Jag vet att ibland tar saker tar lång tid och mycket arbete. Jag är bra på att vänta
och arbeta. Jag kan vänta på  vissa mål hur länge som helst.


Just nu väntar jag på att varje dag bli lite piggare. Vilket jag kommer att bli men
först har jag en nedgång att passera. 14 dagar efter cellgifterna skall jag börja bli starkare
och det kommer lagom som julklapp!

Fast allra mest längtar jag efter att på att få ha hela familjen samlad över julen.
Det har vi inte varit sedan beskedet om min cancer kom.
N åkte till Luleå för att studera och kommer hem för första gången snart.
B har varit hemma några gånger under hösten.

Bästa julklappen är att ha alla hemma!

Ha det!

onsdag 12 december 2012

6:e Dagen D

My interest is in the future, because I'm going to spend the rest of my life there.

- Charles F. Kettering



I går kväll var jag bekymrad. Har fått ont i huvudet, kände av halsen , snuva och det kändes som om feber var på väg. Det sista man vill ha innan man skall få cellgifter. Det gäller ju att ha ork till att klara av behandlingen,
Imorse kändes det mycket bättre, dock inte helt bra. Idag är det den 6:e och sista cellgiftsbehandlingen!!
Kl 12 ungefär gick jag in på kemlabbet för att lämna lite blod. Värdena är det som avgör ev behandling eller ej och vilken styrka.
Tog lunch på fiket på USÖ och strax efter 13 gick jag upp på avdelningen och anmälde mej. Slog mej ned i en fåtölj som man kunde ”fälla ut” så jag halvlåg. Tog en kopp kaffe och slog på datorn (inget nätverkskort får vara aktiverat!!). Hade några filmer med mej som jag kunde titta på medan jag väntade på min tur.

Strax efter 14 blev jag uppropad, anvisad ett rum och en trevlig sköterska tog hand om mej.
Proverna hade nog inte visat något avvikande utan det var dags att få sina mediciner.
Slog på datorn och gjorde det bekvämt för mej, Strax före 16 var allt klart och enbart borttagande av PICC-linen återstod. Å vad skönt att bli av med den. Gick fort och smidigt att ta ut den. Det hela avslutades med att det lades ett tryckförband som jag skall ha kvar till kl 22.




Snart kan jag tvätta hela armen och få lite ny hud där plåstrena varit!
Har gjort lite ont att ta bort dem och lägga på nytt!



Det var det sista besöket på onkologen. Tack för ett trevligt bemötande. Man känner sig trygg hos er!


Ingången till Medicinsk behandlingsenhet onkologi,
Hejdå och Tack!


J och A kom och hämtade mej. Lite kaos på korttidsparkeringen. En del bilförare har lite svårt med avstånd. De stod upp till en meter från kanten!

Tur det inte är kontroll av parkeringskunskap för här
blir flera underkända!


Skönt att få åka hem. Fast jag inte gjort något är jag trött. Tog en huvudvärkstablett när jag kom hem och nu ligger jag i soffan och vilar. Ska inte göra något mera idag eller imorgon. Bara försöka bota förkylningen, det blir tröttsamt nog även utan den.


Ska tillbaka till onkologen och träffa min sköterska som ansvarar för uppföljningen av testgruppen jag ingår i (medicineringen "mot" HER 2 proteinet). Hjärtkontroll en gång till  ingår i denna också.

Nej dags att lägga sig tillrätta i soffan, dra upp filten och titta på Julkalendern! Om jag orkar skall vi försöka titta på stjärnfall inatt. Missa inte detta tillfälle. Nar jag bodde hemma hos föräldrarna kunde vi bara gå ut ur huset för att se himlen bra. Det fungerar inte i stan med alla gatljus.

Ha det

måndag 10 december 2012

Snart sista Dagen D

“The odds of hitting your target go up dramatically when you aim at it.”


Nu är det snart dags för den sista cellgiftsbehandlingen. På onsdag är det dags. Skall bli så skönt att slippa bli dålig, vara försiktig så man inte skär sig, träffar någon med någon värre sjukdom än vanlig förkylning som smittar, slippa blöda näsblod stup i kvarten och få skrubba hela kroppen ordentligt, kunna krypa ned i  ett badkar, sova på höger arm mm.
Det är rätt  mycket när man tänker efter som man inte kunnat göra eller måste tänka sig för innan man gör. För att inte tala om alla konstiga sår, infektioner, utslag, värmeslag, feber och denna ständiga rinnil av vätska från ögonen.

Skall bli skönt att få tillbaka orken, kunna gå upför trappor utan att nästan säcka ihop av att musklerna inte får tillräckligt med syre. I januari bör håret börja växa ut så kanske i april - maj kan man ha någon form av frisyr. Jag hatar peruk!!
De kliar, sitter inte fast och blir oerhörd varma.

Nästa vecka skall jag först möta strålningsgänget och bli inmätt sedan dagen efter är det dags för den stora kontrollen av hjärtat då en del av medicinerna kan orsaka skador på hjärtat. Jag vet att innan allt detta påbörjades så var mitt hjärta i toppform.

Ja det är en bit till att gå men sakta och säkert tänker jag slutföra denna resa.


Återkommer på onsdag eller torsdag med information kring hela långa onsdagsbehandlingen, borttag av PICC-line mm




Ha det!

torsdag 6 december 2012

NOR- Minnen från min tid vid S2

Detta inlägg avser enbart minnen från min tid vid S2 och har inget med min cancer att göra!

Det omöjliga tar bara lite längre tid!

S2 devis

Den 5 december 2012 fick jag ta emot NOR (Nit och Redlighet i Rikets tjänst). Vi var 6 st från FMTM som samlats på Bielke mässen i Kumla.

För mej som normalt bara går hemma var det trevligt att få träffa kollegorna.
30 år är mycket och vad har jag egentligen tillfört?
Jag ska berätta några delar av mitt yrkesverksamma liv så kanske det klarnar J

Början på den långa resan

 

Jag började att utbilda mej som Lotta. Befälen i sambandstjänst/växeltjänst var från S2 i Karlsborg. De hade en lite annorlunda inställning till tjejer än många befäl från andra förband.
Jag hade bla kn CA Johansson och  öv Hasse Kvint  som befäl. De var av den åsikten att om jag skulle bli instruktör så skulle jag kunna tjänsten ordentligt. Det innebar tex att CA lärde mej bygga och ansluta inre nät, Kvint gav mej ett par systemtekniker att basa över, så de stackarna tvingade jag att lära mej nästan allt om trådstationsvagn 5 och dessutom ofta på kvällarna då jag hade andra lektioner på dagarna. Med egen nyckel till vagnen hade jag ju fri tillgång.
Den kunskap de gav mej kostade CA en middag då han slog vad om att jag inte kunde koppla upp en 1425 hertz telefon!!

Episod 1
Mitt sista år som elev var jag på slutövningen förare åt övningsansvarige . De visste nämligen inte riktigt var de skulle placera mej. Nåväl jag körde och körde och till slut var klocka 2 på natten. Jag var riktigt trött och sa att nu orkar jag inte mera. KÖR sa mannen. Men då höll jag på att köra rakt fram i en T-korsning så hemåt bar det. Väl hemma sa jag till tjejerna i växeln att jag inte fick väckas förrän kl 07. Inte av någon!!
06.30 stod det en löddrande kn Skargren i min dörröppning och vrålade :
-Hur kommer det sej att tjejerna i växeln inte lyder mej och inte vågar ringa och väcka dej? Vem är chef här egentligen?

Hmmmm, en del av oss är naturliga chefer tänkte jag med ett leende.
Sedan talade jag med tjejerna och sa att de naturligtvis var tvungna att lyda högre chef!

Episod 2
Jag började min tjänstgöring på S2 efter att blivit felkopplad i växeln.
Jag satt som utbildningsansvarig på Lotta kåren i Mariestad och skulle ordna en grundkurs i fjärrskrift och bad att bli kopplad till fk Johansson. Så blev det men istället för Ulf kom jag till Roland (jag hade haft båda som befäl på Lottaskolan). Han satt då och hade lite personal problem. Det saknades utbildare på växel så han frågade om jag kunde tänka mej att komma och utbilda länk-killarna på den vx de hade i hytten.
Javisst svarade jag och på den vägen är det. Jag blev kvar inom försvarsmakten. Där ser man vad ett samtal om än så felkopplat kan betyda!

Episod 3
Den 1:a april bröt jag benet när jag med några kamrater från S2 var i Frankrike och åkte skidor. När vi kom hem hade vi en övning att ta hand om. Sagt och gjort, det går att jobba med gipsat ben.
Mitt ansvar var som C SBC i den stab som var i Vättern skolan med elever från MHS. Jag hade väldigt ont i mitt ben (visade sig senare att det var mycket stora mjukdelsskador så jag kom att kunna jogga först i slutet av juli!) och gick för att sova till vårt kryptorum som är både tyst och mörkt. Sa till soldaterna att väcka mej klockan 07.00 då jag skulle ha en genomgång med MSH eleverna kl 08.00.
Jag vaknade 07.45! Panik. Stapplade ut ur rummet med det korta håret stående rakt upp.
: Varför i h:e har ni inte väckt mej? Skrek jag åt personalen.
-         Vi tyckte synd om Fanjunkaren som hela natten har haft mycket ont!

Tydligen hade jag ojat mej i sömnen och ont hade jag rejält.
-Tack för omtanken men ni skall följa order! Sa jag till dem innan jag hastade vidare

Jag hann precis in för att genomföra utbildningen av MHS eleverna. Jag hann bara blaska av ansiktet med vatten, inga tänder borstade och hungrig. Jag gick inte nära någon människa innan jag hann tvätta mej och borsta tänderna ordentligt. Så ni kan förstå att jag fort lämnade genomgången.  Vad genomgången handlade om?  Meddelandets gång i en stab, vem gör vad och hur!

Episod 4
CA (om jag minns rätt annars var det MB) skulle komma på besök på S2. Jag var då på 3.kompaniet där nuv öv Örtengren var chef och kn Ekvall var stf. Stf var mycket noggrann med att jag behandlades som vilket annat befäl som helst och inte hade några vare sej nack- eller fördelar av att var tjej.
Jag fick dock gå in till kompanichefen för att be om att få undantag avseende uniformen.
Vi hade 59 an ute men den var lite stor så jag hade fått sy in den. Nu beordrade man att vi Skulle ha 58:an (tror jag det var) på under besöket men jag hade inte den och om jag skulle ta ut den behövdes den sys in. Jag slapp detta tack och lov men var då den ende på förbandet som bar 59:an.
När CA med följe kom till mej övningshallen där jag hade utbildning i VTÖ –anläggningen (växeltjänstövning) så gjorde jag mej beredd att hälsa korrekt. Vi hade fått öva innan.
Men innan jag hann säga något så stack CA fram handen och hälsade . Jag som hade övat på att lämna av till generalen.
Han frågade hur det var att vara kvinna och om jag behandlades annorlunda.
-Ja,  general svarade jag och såg i ögonvrån hur kompanichefen hade svårt att hålla sig för skratt medan ställisen mer såg ut som om världen rasat. Sedan fortsatte jag:
-De andra befälen har fått lämna av men inte jag!’
 Generalen skrattade och sedan fortsatte inspektionen. Efter vad jag vet var han nöjd och
Kn Ekvalls hjärta återfick normal takt!


Episod 5
Som avslutning en liten kort historia från skolhuset.
Kompanihefen meddelade en dag att jag skulle skickas på utbildning till TSA för att bli signalskyddslärare. Sagt och gjort. I januari flyttades jag sedan till Skolhuset för att tjänstgöra hos kn Eriksson.
Nya soldater hade ryckt in (fredsfjärrskrifts soldater som skulle tjänstgöra på milostaberna)
Nu skulle deras första lektion genomföras. Jag var inte hundra kunnig på fjärrskriftsutrustningarna utan kn Eriksson skulle genomföra utbidlningen på fjärrskirftsutrustning 508b.
Jag satte mej längst bak i salen och lyssnade på kn Eriksson lektion.
Han har en underbar humor men det är inte lätt för de nyinryckta som inte vågade skratta pt hans demonstration medan jag låg över bänken längst ned skakande av skratt.
Särskilt åt hans genomgång av remsläsaren:
-         Tag nu ert pekfinger och killa försiktigt de små piggarna!

Väldigt militäriskt J.
Soldaterna lärde sig snabbt uppskatta denne kunnige, humoristiske man. Jag tror de hade gått till världens ände för hans skull.

Detta var lite av mina minnen från S2. Stort tack till er alla, militärer som civila, som jag har haft nöjet att få arbeta med. Det har varit både lärorikt och nöjsamt.


Ha det!

tisdag 4 december 2012

Processer

Experience is one thing you can't get for nothing.


Idag var sista planerade besöket på vårdcentralen i Hallsberg. Gick smidigt som vanligt.
Plastplåstret hade lossnat rätt mycket. Ska bli skönt att bli av med detta den 12:e december.
Ett stort tack till distriktssköterskorna där som spolat och gjort ren min PICC-line.

Nu återstår en cellgiftsbehandling och sedan är det dags för strålningen.
Jag undrar om det finns någon läkare som har ansvar för mej, hela denna process men jag kan inte komma på någon.

Först träffade jag en läkare på mammografin som bedömde att jag skulle opereras. Han beskrev varför och vad som ev kunde hända. Verkade trevlig och försökte svara på mina frågor.
Sedan en ny på kirurgen. Han sa i princip bara att jag skulle opereras och att jag skulle vara nöjd med det. Hur bröstet sedan blev var inget som något att bry sej om. Jag fick känslan av att han tyckte att en gammal kärring som jag mest var till besvär.
Sedan opererade en annan läkare. Honom minns jag av naturliga skäl inte mycket av.

När man sedan hade kontrollerat det man tog bort fick man ett möte med kirurg, patolog och onkolog,
Givet ny kirurg, han som gjorde operationen var på semester.
Mötet med dessa 3 samt sköterskorna var dock bra. Man kände sig omhändertagen och så har det varit av all personal sedan på onkologen.
Jag har träffat två olika läkare på onkologen. De har verkat kunniga och svarat på alla mina frågor.
Hur många kommer det att bli på strålningsavdelningen?


Bästa Landsting och USÖ.
Jag skulle så gärna vilja ha en läkare som har någon form av huvudansvar. För till vem vänder jag mej om jag har några frågor kring tex det kirurgiska resultatet, om jag vill snygga till bröstet eller om jag tror att något är fel?  Ska jag ställa mig i någon kö via min vårdcentral?
För nu börjar jag förstå att varje avdelning gör bara sin ”grej”.
Det är klart  
1) Mammografin har ansvar för processen ”mammografi”
2) Kirurgen för processen ”operera”
3) Onkologen har ansvar för processen ”cellgiftsbehandling”
4) Strålningsavdelningen för processen ”strålning”
5) Plastikkirurgen för processen ”snygga till”

Vem har ansvar för processen ” Eva har bröstcancer och nu ska vi fixa till det”?

Å till mina arbetskamrater- lite som vi också hanterar ärenden ibland!

Ha det så bra!