95%

“You only live once, but if you do it right, once is enough.”

Mae West


Då har jag nu varit hos onkologen och träffat läkaren. Resultaten var bra
Hjärtkontrollen var utan anmärkning.
Alla blodproverna kom tillbaka UA. HB nu uppe i 125.
Blodtrycket - var lite högt men togs utan vila och medan jag pratade så det struntar vi i.
Var riktigt bra under hela min behandlingstid. Steg lite när jag började jobba,
eller vad man skall kalle det jag gjorde under arbetstidens 8h.
Jag arbetar ialla fall inte ihjäl mej pga för mycket att göra! Snarare tvärt om!!
Läkaren var nöjd med min viktnedgång hitills (gått ned de 8 kilona jag gick upp fram till i januari).
konditionen har blivit hyfsad. Än har jag svårt att orka ta i ordentligt.
Finns inte mer kraft i musklerna. Kommer nog att ta ett tag till innan de vill utvecklas
mera eller fortare.

Blir fortfarande lite "trött" då och då. Särskild om jag inte rör på mej ordentligt.
Då kommer gäspningarna och orken bara försvinner.

Jag skall dock till plastkirurgen för att fixa till ärret som ger mej lite problem.
Får se när den kallelsen kommer.

Annars skall jag inte tillbaka förrän i oktober nästa år. Mammografin skall
tas några månader innan.

Så på det stora hela är jag återställd. I alla fall till 95%!

Ha det!

Eva

å nu då?

Mycket få människor lever i dag – de flesta gör förberedelser för att leva i morgon. 

Jonathan Swift


Glömde berätta om resultatet från mitt besök hos onkologen. Alla värden var bra, hjärtat var bra
och jag känner mej pigg å stark. Lite trött ibland. Den där tröttheten
som cellgiftsbehandlade tycks få. Annars helt OK!

Nu går livet sin stilla lunk igen. Man jobbar, åker hem, äter, sover och jobbar. Som tur är så har
 man alltid något att se framemot. Detta alla aforismer och visdomsord till trots. 
Tyvärr kan man inte bara åka sin väg även om jag vill det aldrig så mycket.

Just nu ser  jag framemot att åka och hälsa på yngsta barnet. Blir en lång resa ända upp till Luleå.
Ett kort besök och så hem igen. 
Sedan ser jag framemot jul när vi alla är samlade , min födelsedag (dags för en rejäl fest) och
sist i min planeringscykel står sommarens semester.
Så jag gör förberedelser för imorgon :-) 
Halva nöjet är just att planera! Allra helst skulle jag vilja ta med min familj på en lång resa men sådant som 
semesterperiod och ekonomi gör det svårt. 


Om drygt en vecka är det dags att träffa läkaren på onkologen. Några dagar innan skall jag ta lite prover.
Har åter blivit lite "tröttare" och varmare. Känner av lite värk i höfter när jag gått mycket.
Annars är jag lika frisk så som jag var innan. 
Har gått ned allt jag gick upp. Känner mej rätt nöjd.


Medan jag känner mej nöjd slåss vänner, bekanta och arbetskamrater mot cancer. 
Hjärntumörer, leukemi, bröstcancer och alla andra varianter.
Tycks bli allt fler som drabbas. Livet går på sparlåga för ett tag och stegen blir kortare. 
Gäller att hitta vardagen och dess guldkanter i de korta stegen. 
Man mäter i nästa behandling, nästa smärta, nästa smärtfria dag och väntar på slutet
av behandlingarna. Man vill återgå till ett normalt liv eller starta ett nytt. 
Tänker på er!


Livet borde vara enklare och smärtfritt! Som när jag var barn.

 Att slåss med troll, befria prinsessor och döda varulvar, det är att leva

August Strindberg

Återkommer efter läkarbesöket.

Sköt om er och ha det!

Eva

Den stora matchen

Förlängning

Nu har beskedet kommit. Det såg bra ut!
Skönt att det inte var något på bilderna. Är lite förundrad över att jag inte
var ett dugg nervös över ev besked. Har sovit bra, inte tänkt på det alls.
Var inte ens nervös när jag stod med brevet i handen innan jag läst beskedet.

Men nu skulle man kunna säga att jag fått förlängning av livet.

Så nu går jag in i nästa del med full fart. Bara att ge järnet.  Tänkte vinna
denna förlängning å ta alla förlängningar som ligger framför.
Så om ett år är det dags för nästa mammografi.

I höst ska jag åter till onkologen för uppföljning av undersökningen som jag är
Försökskanin i! Kontroll av blodvärden och ev hjärta.

Semestern går nu in på de sista dagarna. Har haft 5 sköna veckor.
Vi åkte till Spanien och njöt av sol, bad och god mat. Fick ta med 30 i
solskyddsfaktor då huden där strålningen skett är skör. Jag har även
medvetet sett till att inte utsätta de områdena för för mycket sol och
undvikit de traditionella linnena man brukar ha på sommaren.

Hoppas få någon arbetskamrat när jag kommer tillbaka på jobbet. Är riktigt
tråkigt att vara själv!

Ha en skön höst

Återkommer när nästa besök varit på onkologen.

Eva

Tiden går....

Ett år senare

Det är nu drygt ett år sedan jag opererades. Idag var jag åter på mammografin.

Hade lite svårt att somna fast jag funderade inte på mammografin alls. 

Så jag var lite trött. 

Kändes inte alls konstigt eller stressande. Som vanligt bara ont av att plattas till

I maskinen. Lite svårare än vanligt på det opererade röster då ärret

var i vägen. 

Nu får man vänta på resultatet. Fast jag tänker att det ska vara OK! Får se om det 

är något jag kommer att tänka på eller om det som tidigare försvinner ur minnet.

Lättad över att det var klart gick jag raskt därifrån. 

Mår bra, har haft en skön semester. Har två veckor kvar nästan. Sedan dags att börja jobba igen.

Tiden går fort. 

För ett år sedan hade jag knappt påbörjat "cancer-resan". Nu är jag i full fart igen.

Återkommer när jag får besked från USÖ. Tills dess 

Ha det!

Vardagslunk

In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on.
Robert Frost

 

I förra veckan var jag på hjärtkontroll där man gjorde ultraljud på hjärtat. Undersökningen gick fort,

tog bara 40 minuter.

Igår var jag på Kemlabbet och lämnade lite blod. Väntetiden var 50 minuter!

Helt fel dag att ta prover på.

Idag var det dags att träffa en läkare. Dels för själva cancern och dels för försöket jag ingår i.

Äntligen var HB:et bra, uppe i 121. Det var länge sedan sist, om jag minns rätt har det inte

 varit så högt sedan första cellgiftsbehandlingen.

De vita blodkropparna var också bra likaså hade levervärdet återställt sig till det normala.

Skall in på mammografi och sedan blir det läkarbesök först i oktober igen.

Så nu är det mesta som det var innan allt började.

Håret växer om än långsamt och blir lockigt och har fått lite ny färg!

Naglarna har växt ut så det mesta av skrovligheten är borta.

Till och med det höga blodtrycket har kommit tillbaka! Inte så konstigt egentligen.

För lite att göra på jobbet är stressigt, om man inte får fram resultat/underlag i tid är stressigt.

Att bygga om hemma och leva i damm och smuts, inte veta när de blir klar eller

vad den slutliga kostnaden blir är också stressigt. Jag har gäster under midsommar men så

sent som igår kväll var inte alla lister uppe, fönsterna skall slipas, spacklas slipas och målas.

Listerna skall slipas och målas. Det kommer att ta flera dagar att storstäda allt som skall tillbaka.

Det nybyggda förrådet är inte färdigt så var skall jag göra av all de grejerna som skulle in där?

En del nya möbler måste anskaffas. Naturligtvis finns inte allt hemma i butik. Nya gardiner -

vilka priser. Meterpriset på dem jag gillade var över 500kr.

Skulle bli en kostnad på minst 5000kr bara för nya gardiner. Kommer inte att ske!

Några nya mattor behövs men det är inte bråttom. Måste vara något fel på

mej, då de mattor jag gillade, inte passar min plånbok.

Frysen som gick sönder har bytts ut mot en ny fin och den är redan fylld till brädden!

Uppe på detta så tänker man på familjen.

Inget sommarjobb för grabben och inget fast jobb för dottern.

Kan man ta semester från sig själv?

Men snart är det dags för semester! Ser framemot vår Spanienresa fastän yngsta grabben

blir kvar hemma och vaktar huset.

Kan redan se oss sitta på en restarang i kvällningen efter en god måltid men ett gott glas vin i handen.

Ha det!

 

En liten bit på väg

Jag arbetar hårt med att lata mig. - Oscar Wilde

Tillbaka på jobbet. Jag kan inte påstå att jag sliter ihjäl mej.

Har ännu inte fullt i almanackan vilket är lika frustrerande som att ha för mycket.

Ska snart tilllbaka till USÖ och ny aprover, hjärtkontroll och Onkologmottagningen

 för att tala med läkaren. Hoppas att mina blod- och levervärden gått upp.

Känner mej piggare och starkare.

Håret har nu blivit flera centimeter krull i svart, vitt å smutsbrunt. 

Bara för det har jag lagt på en röd kant runt hela huvudet!

Grant eller hur :-)

Ögonfransarna har växt ut ordentligt så det är roligt att måla dem igen.

 Likaså har jag fått hyfsade ögonbryn.

Däremot så behöver jag inte ta bort generande hårväxt i vänster armhåla- 

där växer inget å inte heller svettas jag där. Lustigt!

Tröttheten har minskat en jag blir fortfarande väldigt varm. 

Sover helst när det är 16 grader varmt i rummet. Får nog köpa aircondition!!

Jobbar på med träning. Fick göra ett uppehåll då min stortånagel lossnade

från "underlaget" och jag fick en infektion men det är nu bra. Har lyckats

gå ner 6 av de 8 kilo jag gick upp under behandlingen. De sista 2 är lite tuffare!!

Så jag mår på det stora hela lika bra som innan om inte bättre :-)

Ha det

Återkommer när jag varit på läkarbesöket.

Eva

Hej hå, hej hå....

Små steg i taget

Idag kom nyheten - man har hittat ett antal genetiska förändringar som ger cancer.
Så om 2 år kommer man att kunna testa sig för att se om man är i riskzonen
 för någon sorts cancer utav dem man kartlagt. Det är ett stort steg framåt men
vad ger det? Om jag vet att jag är i riskzonen för cancer- hur mycket ska jag
oroa mej? Ska jag bara gå å vänta på att det drabbar mej?
Hur ofta skall man ta prover? Om jag nu inte har någon nerärvd gen?
Jag har ingen i släkten som haft bröstcancer så vem har jag ärvt det från?
Känner man sej falskt säker om testet säger NEJ!

Är inte riktigt säker på hur jag känner om den nyheten ännu. Men förmodligen
så kommer det att innebära så småningom att man kommer på hur man botar
cancer. Det ser jag framemot.

Igår var jag hos grabben med ultraljudet på USÖ för att kontrollera
hjärtat. Själva undersökningen tar mellan 40 min till 1h. Tålmodig man!
Därefter var det dags att ta lite blodprover på Kemlabbet. Damen ifråga var
en huggare! DVS hon tog i för kung och fosterland. Jag ryckte till rejält.

Idag åkte jag till Onkologmottagningen och träffade överläkaren.
Dags att få besked om hur jag mår enligt proverna.

Hjärtat var OK- man kan säga att behandlingarna och strålningen i alla
fall inte givet några akuta skador. Just nu är jag jättefrisk i den muskeln!!
Inte alla som vet hur deras hjärta mår. Mitt hjärta är mätt från alla
håll å kanter. Hur musklerna arbetar, hur stora kamrarna är, hur blodet
rör sig, mm! Inga förträngningar eller döda muskelbitar!

Vita blodkroppar - lite lägre än normalt
Röda blodkroppar - lite lägre än normalt (inte undra på att jag blir trött
i benens muskler när jag försöker jogga lite fortare)
Levervärden - jag kollade inte vilka det var men något var förhöjt men
inget läkaren tyckte var oroande.
Blodtryck -lite högt men togs inte riktigt korrekt så det var heller inget
att höja på ögonbrynet för.

Ovanstående kan man koppla till cellgiftsbehandlingen och ännu
är jag inte tillbaka till nivån innan behandlingarna började.

Så inget att oroa sig för utan helt normalt.

Så full fart framåt. Fortsätta äta bra, motionera (gärna gå ner i vikt)
och njuta av livet. Jag känner mej bra å stark. Nu har jag fått
bekräftelse på att jag är i hyfsad form också!

Ska tillbaka i juni. Skönt att de håller sådan koll på mej.
En del av kontrollerna görs för att jag är med i testet kring
HER2.

Nu ska jag ha lite påskledigt. Alla barnen kommer hem. Ska bli roligt.

Jag idag!

Glad Påsk och sköt om Er!

Eva

PS

Stora kramar till er alla som hör av er direkt eller lämnar kommentarer !
 Känns skönt!
Tack

DS

Kropp och själ

Arbete /uppgift

Nu har jag arbetat i snart en vecka på heltid. Har faktiskt svårt att få tiden att gå.
Roligt att träffa arbetskamraterna igen. En del visar att de faktiskt är glada att man är tillbaka.
Det är dock lite svårt att komma tillbaka till jobbet när man  inte ha något "ordentligt" arbete.
Man är lite vid sidan av. Inga arbetskamrater, ingen chef bara jag själv.
Jag har givet ett arbete men det fyller ännu inte hela dagarna. Det kommer det att
göra för det är ingen liten uppgift jag fått men det är inget arbete för någon befattning.
Ska i alla fall bli både roligt å tufft att ro det i hamn.

Fysik/psyke

Orken fungerar bra. Blir väldigt trött en stund på kvällen när jag kommit hem.
Den där orkeslösa tröttheten, inte mycket att göra något åt. Som tur är har den inte
kommit på jobbet ännu. Däremot kommer de sk "flushningarna" när de vill.
Vore skönt om de slutade med. Tror jag skulle kunna värma upp en medelstor villa
med det värmeutsläppet! Jag kan känna när jag sitter tex i bilen och ett värmeutsläpp
från huvudet ( det kommer egentligen bara från hals och huvud på mej) kommer,
 hur den värmen jag släpper ut strålar tillbaka från jackkragen och det känns nästan
som om man hade ett element i kragen som var för högt ställt! Inte skönt!

Jag försöker gå varje dag i en timma. Behöver få igång fysiken. Bli starkare.
Igår på TV sa man att strålning av brösten ger hjärtinfarkt om ett antal år.
Det var ingen nyhet för mej. Man informerade noga på USÖ innan behandlingen.
Ju mer man vet ju mer klarar man. Bra kondition, inget röka (har ju slutat för snart 2 år sedan)
och en bra kost så har man minskat risken för hjärtinfarkt.

Inget jag bekymrar mej över. Jag sover bra på natten å huvudets vägnar däremot
har jag hemskt ont i höfterna.
Så idag gick jag till naprapaten. Jag har varit hos honom förut så jag vet vad han kan.
 När jag gick därifrån var det med lätta steg.
Jag nästan flög fram. Har fått några tips på hur jag skall göra med mina muskler till vi
ska ses nästa vecka. Räknar med att få sova en hel natt utan att vakna av att jag
har ont!

Kontroll/okontroll

Skall på kontroll av hjärta och blodvärden nästa vecka. Hjärtkontrollen
är den vanliga ultraljudet. Tar en timma. Blodvärdena som skall tas är de samma
som det varit under cellgiftsbehandlingen. Sedan träffar jag läkaren.
Räknar med att han skall vara nöjd för jag känner mej nöjd!
Återkommer med kommentarer från de besöken.

Man kan ändå inte göra kontroller som lovar att man lever i "evighet", att inget
farligt skall hända. Nej, det är bara att slänga sig ut i världen och åka vidare.
Funderade just på vad är motsatsord till kontroll? Jag tänker ialla fall
köra båda stilarna! Varför inte lite okontrollerad kontroll! Det är jag det.
Gillar inte när saker bara går enligt plan, följer spåret. Måste
finnas överaskningar efter vägen!

Tillväxt/krympning

Håret har nu växt ut ytterligare. Ingen kan längre gissa när man ser mej att jag
är en cancerpatient! Bara någon som har ovanligt kort hår!
Hår färgen är ny- svart/vit/grå! Så mörk som jag är nu har jag aldrig varit
å andra sidan har jag heller aldrig haft så vita hårstrå. Skall bli spännande när det
blivit lite längre!

Väntar även på att få något som liknar naglar. De nuvarande går av eller viker sig
vid minsta motstånd.
Man kan ana att naglarna börjar bli starkare. Från nagelbandet och halvvägs upp
är naglarna inte längre lika deformerade.

Krympningen av min kropp går dock långsamt. Har en del kilo kvar att
gå ner tills jag är i samma vikt som när allt började. Trägen vinner!!

Krympt har ialla fall "brännskadorna" gjort. All den smutsbruna huden har försvunnit
och ny nästan skär har kommit fram. Den är dock lite mörkare än den andra halvan
av kroppen. Bara lite ,jag kan se det om jag tittar noga.

å nu då...

Livet fortsätter som vanligt. Just nu inga stora omvälvade saker på gång.
Har fått min skidåkning. Var några dagar i Idre. Rent underbart men vilken träningsvärk!
Inväntar ivrigt sommarens resa. Denna gången skall jag väl inte behöva opereras
nästan direkt efter jag kommit hem. Så var det förra året men nu är det ett nytt år.

Ikväll skall jag vara kvar på jobbet, ta en bit mat å en öl. Ser framemot det.

Ha det

Eva

Till Minne

Eftertanke

Jag skrev i början av denna resa att jag inte var ensam om att få cancer.
 Min arbetskamrat som fick leukemi samtidigt som jag  fick bröstcancer har
avlidit. Tyvärr kunde han inte botas. Tänker på hans familj och
hans arbetskamrater, särskilt de närmaste kollegorna uppe i norr, som nu saknar honom.

Det är ju inte så det skall vara. Man ska ju hinna gå i pension å njuta av den innan
man ska dö. Tyvärr är inte livet så.

Vi har på jobbet de senaste åren mist flera kollegor i cancer.  Ännu
fler har fått diagnosen men blivit bra eller har en bra prognos.
Jag har mist min bästa vän i cancer.
Skitsjukdom!!

Andra sjukdomar knackar på. Hjärtinfarkter, förträngda kärl och högt blodtryck.
Så är det att bli äldre. Dessa sjukdomar blir vanligare ju äldre vi blir.
Men vi behöver inte dö i dem längre. Överlevnadsprognosen är god.

Det finns inte något som jag kan säga som tröstar dem som mist en älskad anhörig,
omtyckt kollega eller vän. Jag kan bara önska att de känner att det finns andra som bryr sig
och finns där om de behöver.

Det går inte att vara orolig för att drabbas. Ingen går ju och är orolig för att
skadas i en bilolycka utan tar i bilen till jobbet varje dag.

Njut istället av något varje dag och se  med förväntan på vad som ska hända
kommande dagar.

Så idag njuter jag av solen men tänker med värme på dem som saknas, på dem som sörjer
på de som är sjuka och önskar dem tröst.
Jag saknar mina kollegor.
Jag saknar min bästa vän.


Eva

En ny dag var dag, en ny vardag!

Så har jag då arbetat en hel vecka. VIsserligen bara halvtid. Jag börjar 11.30 och går hem 16.00.
Där emellan lite lunch. Det är roligt att vara tillbaka. Träffa arbetskamraterna,
ha lite mer i huvudet än bara "en själv".
Blommorna på mitt rum har dött så jag får köpa nya. Synd för de hade varit med mej
sedan 1994! Det syns lite nya ansikten i korridorerna som jag inte känner igen.
Några har mamma/pappa-ledigt eller skall snart ha. Några har bytt arbetsuppgifter.
Jag har fått nya arbetsuppgifter.
Men annars har inte så mycket förändrat sig. Det är lite så det är. Vi människor ändrar inte saker
så fort. Trivs bäst med saker som de är och vi blir mer rigida ju äldre vi blir. Tur
att man anställer yngre som vågar och orkar vilja förändra.

Många människor får ny syn på livet när de varit med om något livsavgörade.
Man vågar säga vad man tycker, tycker att prylar inte längre är viktiga och tar en dag i taget.
Jag väntar fortfarande på min kris. Fast jag tror inte den kommer . Har aldrig varit
intresserad av prylar att visa upp eller hållit tyst med vad jag tyckt (vet nog att jag
kanske borde varit tyst ibland ).

Har drabbats av förkylning eller rättare sagt HOSTA!! I flera dagar har det varit som en torr
fläck i halsen som gör att jag måste hosta. Hemskt irriterande. Ingen feber men lite snuva.
Ser ut att klara detta bra så krppen är nog nästan återställd.

Vissa saker tar tid. Blir fortfarande hemskt varm flera gånger om såväl dagen som natten.
Gör det svårt att sova ordentligt då det gärna varar upp till en en timma. Tröttheten
börjar dock klinga av. Denna veckan har det bara kommit 2 gånger.
Ser gärna att det slutar helt.

Av såret på låret har det blivit ett litet ärr. Lite större än en femkrona och lika djupt som hudlagret.

Idag ser det ut så här

och när det nästan var läkt

Håret på huvudet har nu växt ut så pass att jag ser mera kortklippt ut än cancerflint!
Ögonbrynen och ögonfransar kommer så sakteliga. Fortfarande lite svårt att måla.

Här kommer nu hela kedjan av utseende igen

Innan det hela började

Klippte det kortare för att slippa tappa långa hårtestar

Klippte av allt då jag efter 2:a cellgiftsbehandlongen började tappa håret i rejäla omgångar

7:e oktober såg det ut så här

Till jul tappade jag även ögonbryn och ögonfransar.

I januari började håret växa och fjun dök upp



Så här ser det ut idag.Har blivit svart, vit å grå!

Med den ljusa peruken

Med den röda peruken

Dagens utseende!!

Detta är min resa hitills. Återkommer när håret växt lite till.

Ha det

Eva



Mot nya mål!

Detta är första dagen på resten av mitt liv

I tisdags var sista strålningen. Lite komiskt blev det väl strålningsapparaten inte fungerade som den skulle. Efter att ha legat på britsen i kanske 10 min kom de in och berättade att de inte börjat ännu då utrustningen liksom fastnat. Strax därpå kom en tekniker, löste uppgiften och en kvart senare var allt klart.

Ett stort tack till Er alla på Strålningsenheten! Jag har blivit väl omhändertagen.

Så nu är jag färdigstrålad. Skönt, alla 20 gångerna är klara. Kanske lite fler gånger än normalt men det berodde på att tumören (innan den opererades bort) var för stor för att bara få en ”normaldos”. Allt för att det inte skall finnas någon elak cancercell kvar. Jag har fått en rejäl inflammation så nedre delen av bröstet är mycket ömt och rött. Enda minnet annars som återstår är de små blå tatueringar som finns för att ställa in strålningsutrustningen. De går inte bort. Längst ned i vänstra hörnet syns en sådan "tatuering".

 Jo, det gör lite ont.

Håret har nu börjat komma. Undrar fortfarande vad det skall bli för färg. Just nu lutar det åt svart/vitt/grått. Inte i färgvisa klumpar utan mera ett hårstrå svart, ett grått och ett vitt osv.

Man kan ana en mycket kort frisyr dock av obestämd färg!!

Snart börjar jag arbeta halvtid. Visst blir jag fruktansvärt trött/orkeslös rätt var det är och jag blir röd och väldigt varm. Det kommer att gå över så småningom.

Jag försöker träna för att komma iform och nästa steg blir att gå ner de kilon jag har gått upp och gärna lite till. Jag var ju inte smal direkt innan.

När jag började denna resan i höstas såg jag slutet och jag har hela tiden räknat ner.

Visst var det så att några dagar efter den första cellgiftsbehandlingen, när värken kom i full kraft (som influensa och växtvärk samtidigt) var jag inte så stor och tyckte att så här vill jag då rakt inte ha det hela tiden. Så blev det inte heller. Den värsta värken släppte efter ett par dagar och en vecka senare var den mera ett minne blott. Alla andra saker som hänt har jag sett som temporära bakslag. Sådana är det meningen att man skall övervinna.

Jag tycker normalt inte om när saker går i samma hjulspår och vill gärna att det händer lite oväntade saker då och då. Dock vill man ha tryggheten ibland att saker går som på räls. Då vet man vad som väntar. Jag tror att min önskan att allt ínte ska gå som på räls är det som gjort att jag inte oroar mej för mycket och att de små sakerna i vardagen är de samma som gör att man ändå har en trygghet. Det viktigaste är dock att veta att familjen finns där när man behöver dem, att vännerna har en ”hand ledig” om det skulle behövas. 

Jag kommer inte att uppdatera bloggen särskilt ofta i fortsättningen och om allt går som det ska så blir det allt mer sällan!

Tack för alla trevliga kommentarer, såväl här på bloggen som muntligen när jag  har träffat er,  från er som följt min blogg. Det värmer!

Ha det!

Eva

PS

Jo, en skidresa har planerats in!!

Den årliga resan blev bara senarelagd.

DS

Sjumila kliv

Always remember that you are absolutely unique. Just like everyone else.
Margaret Mead

Tiden går, sakta men säkert närmar sig slutet på behandlingen.

Idag har jag bara 7 gånger kvar.  De biverkningar de talat om tycks ha kommit nu.
Jag låg hela dagen igår och bara gäspade så tårarna rann.
Att man kan vara så trött. Somnade i soffan. Fast det är inte så att man vill sova¨
man är bara så fruktansvärt orkeslös.
Samtidigt så känns bröstet liute ömt hela tiden. Måste smörjas med mjukgörande
kräm flera gånger om dagen och med kortison på kvällen.
Börjar få lite rodnad i huden.

Men håret det växer. Nu när man lappar sig på huvudet är det inte längre
stickigt utan mera luddigt och mjukt. Håret verkar vara såväl ljust som mörkt.
Vem vet jag kommer kanske att se ut som en tvättbjörn!

 Ögonbryn och ögonfransar är fortfarande
mycket korta. De tar längre tid på sig att växa ut.


Naglarna är inte vackra. Det som är ytterst går gärna sönder och det är ömt.
De är alldeles för mjuka men till sommaren kanske de är bättre"

Inte så vackert kanske!

Så det går sakta framåt. Väntar på ny läkartid. Då ska vi diskutera hur å när jag kan börja arbeta.

Ska bli skönt.

Fast just nu finns det viktigare saker. Min mor opererar idag, äntligen, sin höft.

Hoppas det blir bra så hon slipper värken och blir lite rörligare!

Framåt mamma!!

Ha det

Eva



Märkt och inmätt

Worrying is like a rocking chair: it gives you something to do, but doesn't get you anywhere.

- Van Wilder

Sakta men säkert räknar jag ner strålningsdagarna. Idag är det 6:e gången av 20!

Än märker jag inte av den. Har fått ut både kortison och mjukgörande kräm att

 smörja med flera gånger om dagen. Kortisonet har jag inte börjat använda ännu.

Färgen man änvänder för att märka upp var maskinen skall stråla är vanlig tusch penna.

Den sitter inte så bra när man smörjat bröstet. Har varit och handlat så jag har flera

mörka sportbehåar då tuschet färgar av sig och bröstet kommer att bli allt känsligare.

 Så här kan det se ut. Det finns många fler streck på kroppen!!

Har nu slutat med perukerna. De var ändå bara ivägen och de kliar. Läkaren skrattade lite

då han inte kände igen mej utan peruken men sa att kliandet kommer nog att bli värre

så det var nog ingen dum ide att slopa dem! Samtidigt så växer ju håret lite varje dag och

nu börjar jag åter få ögonbryn och ögonfransar. Men långa är de inte!! Håret är väl ca 6mm
långt och mjukt som bebishår. Ögonbrynen 1 mm och ögonfransarna (de som kommit)
 kanske 2-3mm.
Har ni försökt att sätta färg på 2-3mm långa ögonfransar?  Inte det lättaste! Resultatet
blir inte det bästa heller. Man får ha lite tålamod.

Hår eller inte är ju i sammanhanget små problem. Fast jag undrar om inte folk på jobbet blev

lite förvånade när jag dök upp utan hår. Man ser ju sjuk ut mot hur jag såg ut innan och de flesta

har ju inte sett mej under resans gång.

Lägg märke till de röda kinderna och det lite runda ansiktet.

Så lär jag få se ut ett tag till!

Jag har på sista tiden gått upp en hel del i vikt (fast jag var ju inte smal direkt innan heller)

samtidigt som kortisonet gjort mej lite rund i ansiktet.

Man får också så vackert röda kinder av alla behandlingar. Ni skulle

bara se när jag blir lika röd i hela ansiktet. Det kommer att ta ett tag innan det försvinner.

Dags att  träna för att förlora de kilon som jag gått upp. Läkaren sa att det var OK att börja

ta i lite mera. Blodvärdena är nästan normala. Men det kommer inte att gå fort utan blir

små steg i taget.

Var på försäkringskassan häromdagen och träffade handläggaren Lena för att få

information om hur man kan gå tillbaka till det vanliga livet med arbete. Bättre och

tydligare information har jag inte fått på länge. Man kände sig lättad efter besöket.

Att det fanns någon som faktiskt försökte hitta en bra väg tillbaka med först

arbetsträning, sedan försöka gå i tjänst lite i taget.

Tack Försäkringskassan!!

Dags att göra mej iordning för dagens strålningsomgång.

Ha det!!

19 ggr kvar!

There is no one giant step that does it. It's a lot of little steps.

Peter A. Cohen

Idag var det äntligen dags att påbörja den sista fasen i min behandlingsplan.

Japp, det gjordes en sådan när jag fick veta att jag hade bröstcancer. Rättare sagt

Hade läkarna redan gjort planen och den presenterades för mej.

Den enda avvikelsen är att man har kortat strålningstiden med en vecka.

Det är jag inte ledsen för.

Jag möttes av en sköterska som beskrev vad som skulle hända idag och framledes.

Vilka biverkningar som kan uppstå (brännskador, trötthet, klåda och värmeböljningar).

En del av dessa hade jag glömt eller förträngt. Skall hämta ut salvor bla kortison imorgon,

Åter fyllde man kroppen med tusch streck men jag slapp fler tatueringar. De kanske

Måste göra dem senare. Gäller att tvätta sig försiktigt så inte tuschen försvinner.

Idag tog det 40-45 minuter. I fortsättningen går det mycket fortare ned till 15 minuter!!

Vissa gånger skall jag ta lite blodprover och tala med läkaren innan strålningen.

Inte förglömma att jag är med i testgrupp och därför tar en del extra prover och samtal med den sköterska som har uppföljningansvaret för mig.

Så nu är det bara 19 gånger kvar!!

Jag skall träffa L på Försäkringskassan på fredag. Detta för att få reda på vad och hur min

återgång till arbetet skall gå till. Ännu vet vi inte när det kan ske. Min plan är att under strålningstiden titta in på jobbet innan strålningen. Det kan hända att ”tröttheten”

slår till om 14 dagar. Iså fall måste min plan revideras. Först när jag börjar arbetsträna kommer jag att veta vad jag orkar. Fast just nu verkar det som om alla läkare nog tror att jag kommer vara sjukskriven ett tag till.

Hmmm, vi får se. En dag i taget. För visst blir jag otroligt trött vissa dagar. Då är det bara att gå och lägga sig. 

Har mailat jobbet och förvarnat om att jag vill börja lite smått. Så jag försöker få strålningstiderna på eftermiddagen så man hinner titta in till jobbet strax efter lunch.

Gäsp, gäsp. Dags att passa tfn. Broderskapet skall ta med grabbens dator upp till Luleå.

Ha det!

Nu vill jag ha medicin, medicin med det samma..

Everywhere is within walking distance if you have the time.

Steven Wright

Var in till läkargruppen i morse och fick träffa en ny läkare. Snabbt konstaterade han

vad jag redan visste - inflammation i axeln. Han frågade om jag ville ha en kortison 

spruta men icke. Sist jag tog den fick jag en sort av allergisk reaktion och blev av med

 underhudsfettet precis där man gett mej sprutan. 

Därefter tittade han på de små "bölderna" och vips så fick jag en ny sorts penicillin

som jag inte haft förut. 

Så nu gäller det att komma ihåg att ta penicillin 3  ggr /dag 1 h före mat eller 

några timmar efter medan medicinen mot inflammationen ska tas 3 ggr/dag i 

samband med mat! 

Har fått ställa in mobilen med en massa möten för att komma ihåg dessa olika tider!

Annars är det bra. Något trött mellan varven och varm. Det killar i hårbotten
när håret börjar växa ut. Känns lite skönt faktiskt! Det som kommer upp är
väldigt fjunigt! till skillnad mot det hår jag klippte riktigt kort när det började falla av
så är fjunet som kommer upp både mjukare och tätare! Även ögonbrynen har börjat
växa men än är de bara 1mm långa.

Se så ljusa fjun!

Jag har börjat gå ut på stan utan perukerna. De är så förbaskat varma och kliar!!
 En del människor vet inte vart de skall titta. De tycker antingen att det är otäckt
eller så tycker man synd om mej (jag ser ju sjuk ut!)
Får se hur det blir när jag börjar titta in på jobbet för att arbetsträna men jag tror
jag struntar i peruken!!

Dags att ta lite medicin!

Ha det

God fortsättning!!

A day without sunshine is like, you know, night.
Steve Martin

Det har varit en skön julhelg. Hela familjen samlad. Precis som det ska vara!

Var lite extra trött ett par dagar. Sedan kom förkylningen, bara lite snuva.

Frös rejält, bara 36 i temp. Sedan kom något som skulle kunna bli finnar men dag tre

hade de växt mot att kallas bölder. Två mindre i nacken och en större i armhålan.

Den ena "sprack" i förrgår. Tvättat ordentligt så nu har den blivit mycket mindre.

Som om inte det räckte så har inflammationen i axeln på nytt blommat upp.

Tänkte att jag väntar till efter nyår innan jag ringer och hör hur jag ska göra

eftersom jag inte är återställd ännu och inte vet vad kan kroppen klara av själv.

 Det var inte 3 veckor ens  sedan förra cellgiftsbehandlingen.

 

Pratade med onkologen och det ska inte vara några problem för magen

( magen inte fullt återställd ännu)  med medicin

mot inflammationen i axeln samt att någon behöver titta på bölden.

Behöver förmodligen penicillin för jag klarar nog inte denna infektionen själv.

Det märks extra idag att jag har något i kroppen  då jag även fått lite

 svullna körtlar på halsen.

Imorgon har jag fått tid på läkargruppen (det är de som behandlat mina

axel inflammationer) så sedan hoppas jag kunna börja medicinera och

bli "frisk". 

Eftersom ingen mer cellgiftsbehandling ska genomföras så kan jag 

äntligen börja återhämta mej!

Vill ju vara frisk nog så jag kan börja träna upp mej. Var länge sedan  jag

gick på löpbandet eller tog en promenad flera dagar i rad. Nu har det bara blivit 

 3-4 gånger sedan sista cellgiftet.

Min plan är dessutom att kunna börja "jobba" lite grann snart och då vill jag hålla
mej så stark som möjligt.  Inga onödiga infektioner eller andra inflammationer.

Min skyddängel har fullt upp!!

Så trots att jag fått lite infektioner och inflammationer 

 så blir varje dag blir ljusare och längre, även för mej bildligt talat!

Ha det!