Hej hå, hej hå....

Små steg i taget

Idag kom nyheten - man har hittat ett antal genetiska förändringar som ger cancer.
Så om 2 år kommer man att kunna testa sig för att se om man är i riskzonen
 för någon sorts cancer utav dem man kartlagt. Det är ett stort steg framåt men
vad ger det? Om jag vet att jag är i riskzonen för cancer- hur mycket ska jag
oroa mej? Ska jag bara gå å vänta på att det drabbar mej?
Hur ofta skall man ta prover? Om jag nu inte har någon nerärvd gen?
Jag har ingen i släkten som haft bröstcancer så vem har jag ärvt det från?
Känner man sej falskt säker om testet säger NEJ!

Är inte riktigt säker på hur jag känner om den nyheten ännu. Men förmodligen
så kommer det att innebära så småningom att man kommer på hur man botar
cancer. Det ser jag framemot.

Igår var jag hos grabben med ultraljudet på USÖ för att kontrollera
hjärtat. Själva undersökningen tar mellan 40 min till 1h. Tålmodig man!
Därefter var det dags att ta lite blodprover på Kemlabbet. Damen ifråga var
en huggare! DVS hon tog i för kung och fosterland. Jag ryckte till rejält.

Idag åkte jag till Onkologmottagningen och träffade överläkaren.
Dags att få besked om hur jag mår enligt proverna.

Hjärtat var OK- man kan säga att behandlingarna och strålningen i alla
fall inte givet några akuta skador. Just nu är jag jättefrisk i den muskeln!!
Inte alla som vet hur deras hjärta mår. Mitt hjärta är mätt från alla
håll å kanter. Hur musklerna arbetar, hur stora kamrarna är, hur blodet
rör sig, mm! Inga förträngningar eller döda muskelbitar!

Vita blodkroppar - lite lägre än normalt
Röda blodkroppar - lite lägre än normalt (inte undra på att jag blir trött
i benens muskler när jag försöker jogga lite fortare)
Levervärden - jag kollade inte vilka det var men något var förhöjt men
inget läkaren tyckte var oroande.
Blodtryck -lite högt men togs inte riktigt korrekt så det var heller inget
att höja på ögonbrynet för.

Ovanstående kan man koppla till cellgiftsbehandlingen och ännu
är jag inte tillbaka till nivån innan behandlingarna började.

Så inget att oroa sig för utan helt normalt.

Så full fart framåt. Fortsätta äta bra, motionera (gärna gå ner i vikt)
och njuta av livet. Jag känner mej bra å stark. Nu har jag fått
bekräftelse på att jag är i hyfsad form också!

Ska tillbaka i juni. Skönt att de håller sådan koll på mej.
En del av kontrollerna görs för att jag är med i testet kring
HER2.

Nu ska jag ha lite påskledigt. Alla barnen kommer hem. Ska bli roligt.

Jag idag!

Glad Påsk och sköt om Er!

Eva

PS

Stora kramar till er alla som hör av er direkt eller lämnar kommentarer !
 Känns skönt!
Tack

DS

Kropp och själ

Arbete /uppgift

Nu har jag arbetat i snart en vecka på heltid. Har faktiskt svårt att få tiden att gå.
Roligt att träffa arbetskamraterna igen. En del visar att de faktiskt är glada att man är tillbaka.
Det är dock lite svårt att komma tillbaka till jobbet när man  inte ha något "ordentligt" arbete.
Man är lite vid sidan av. Inga arbetskamrater, ingen chef bara jag själv.
Jag har givet ett arbete men det fyller ännu inte hela dagarna. Det kommer det att
göra för det är ingen liten uppgift jag fått men det är inget arbete för någon befattning.
Ska i alla fall bli både roligt å tufft att ro det i hamn.

Fysik/psyke

Orken fungerar bra. Blir väldigt trött en stund på kvällen när jag kommit hem.
Den där orkeslösa tröttheten, inte mycket att göra något åt. Som tur är har den inte
kommit på jobbet ännu. Däremot kommer de sk "flushningarna" när de vill.
Vore skönt om de slutade med. Tror jag skulle kunna värma upp en medelstor villa
med det värmeutsläppet! Jag kan känna när jag sitter tex i bilen och ett värmeutsläpp
från huvudet ( det kommer egentligen bara från hals och huvud på mej) kommer,
 hur den värmen jag släpper ut strålar tillbaka från jackkragen och det känns nästan
som om man hade ett element i kragen som var för högt ställt! Inte skönt!

Jag försöker gå varje dag i en timma. Behöver få igång fysiken. Bli starkare.
Igår på TV sa man att strålning av brösten ger hjärtinfarkt om ett antal år.
Det var ingen nyhet för mej. Man informerade noga på USÖ innan behandlingen.
Ju mer man vet ju mer klarar man. Bra kondition, inget röka (har ju slutat för snart 2 år sedan)
och en bra kost så har man minskat risken för hjärtinfarkt.

Inget jag bekymrar mej över. Jag sover bra på natten å huvudets vägnar däremot
har jag hemskt ont i höfterna.
Så idag gick jag till naprapaten. Jag har varit hos honom förut så jag vet vad han kan.
 När jag gick därifrån var det med lätta steg.
Jag nästan flög fram. Har fått några tips på hur jag skall göra med mina muskler till vi
ska ses nästa vecka. Räknar med att få sova en hel natt utan att vakna av att jag
har ont!

Kontroll/okontroll

Skall på kontroll av hjärta och blodvärden nästa vecka. Hjärtkontrollen
är den vanliga ultraljudet. Tar en timma. Blodvärdena som skall tas är de samma
som det varit under cellgiftsbehandlingen. Sedan träffar jag läkaren.
Räknar med att han skall vara nöjd för jag känner mej nöjd!
Återkommer med kommentarer från de besöken.

Man kan ändå inte göra kontroller som lovar att man lever i "evighet", att inget
farligt skall hända. Nej, det är bara att slänga sig ut i världen och åka vidare.
Funderade just på vad är motsatsord till kontroll? Jag tänker ialla fall
köra båda stilarna! Varför inte lite okontrollerad kontroll! Det är jag det.
Gillar inte när saker bara går enligt plan, följer spåret. Måste
finnas överaskningar efter vägen!

Tillväxt/krympning

Håret har nu växt ut ytterligare. Ingen kan längre gissa när man ser mej att jag
är en cancerpatient! Bara någon som har ovanligt kort hår!
Hår färgen är ny- svart/vit/grå! Så mörk som jag är nu har jag aldrig varit
å andra sidan har jag heller aldrig haft så vita hårstrå. Skall bli spännande när det
blivit lite längre!

Väntar även på att få något som liknar naglar. De nuvarande går av eller viker sig
vid minsta motstånd.
Man kan ana att naglarna börjar bli starkare. Från nagelbandet och halvvägs upp
är naglarna inte längre lika deformerade.

Krympningen av min kropp går dock långsamt. Har en del kilo kvar att
gå ner tills jag är i samma vikt som när allt började. Trägen vinner!!

Krympt har ialla fall "brännskadorna" gjort. All den smutsbruna huden har försvunnit
och ny nästan skär har kommit fram. Den är dock lite mörkare än den andra halvan
av kroppen. Bara lite ,jag kan se det om jag tittar noga.

å nu då...

Livet fortsätter som vanligt. Just nu inga stora omvälvade saker på gång.
Har fått min skidåkning. Var några dagar i Idre. Rent underbart men vilken träningsvärk!
Inväntar ivrigt sommarens resa. Denna gången skall jag väl inte behöva opereras
nästan direkt efter jag kommit hem. Så var det förra året men nu är det ett nytt år.

Ikväll skall jag vara kvar på jobbet, ta en bit mat å en öl. Ser framemot det.

Ha det

Eva